februari 13, 2017

Om en vår, en måndag, en helg, en man.

Det är något med ljuset. Något i hur solen kastar det på husväggen mittemot. Det bor en värme i det, en höjd. Så som det brukar vara när våren är på väg. Jag sitter i sängen, under mitt täcke. Trosor, mjukt stickad tröja och täcke. Sovrumsfönstret står öppet, bara ett par centimeter, men det är inte kallt i rummet. Det är friskt, men det är inte kallt.

Mot mina ben står min arbetsdator. Jag vaknade och kände hur dagen behövde få starta i lugn och ro. Fick datorn, en kopp kaffe och en puss när Kim gick till jobbet. Skulle bara svara på mail och titta på dagen men jag är fortfarande kvar här, ett gäng timmar senare. Har fått så mycket gjort. Är inne i ett väldigt lugn, jobbar i en systematik där saker betas av och blir färdiga en efter en. Mycket att göra, men utan stress.

Och helgen var fin och lugn och enkel. Långa promenader och kaffe i pappersmuggar och rödvin på favoritstället på lördagskvällen och middag med mina föräldrar på söndagen. Timmar uppkrupna i sängen, lutandes mot kuddar och sänggavel, en bok och en tv och mina bara fötter under hans ben och hans händer ständigt på min kropp.

1 kommentar:

  1. <3 Så skönt allt låter. Och så rätt. Den känslan ska jag sträva efter i helgen. Det är ett mål!

    SvaraRadera