Inte okej.

Tjugohundrasexton var det rövigaste året i mitt liv. Året innan var kanske inte heller någon dans på rosor, men tjugosexton tar priset. Jag har slutit något slags tyst avtal med universum om att det här året måste bli bättre. Och det är det ju. Det är det.

Men samtidigt inte, för Trump är president och moderaterna flörtar med sverigedemokraterna och jag märker att min man - som jobbar heltid sedan årsskiftet - har vissa stressymptom igen. Och min mamma ringde igår och var helt knäckt efter ännu en misshandel av läkarvården efter alla hennes cancerturer och min svägerska har blivit sjukskriven för ångest och depression och min kusins åtta dagar gamla bebis har dött.

Tjugohundrasjutton får inte fortsätta i gamla hjulspår. Får inte, får inte, får inte.