Jag ramlar in genom vår ytterdörr ett dygn efter att jag gått ut ur den. Är rund under fötterna från tåget, gungar när jag blundar. Känner mig både berusad och bakfull, fast noll droppar alkohol passerat genom min kropp.
Han ligger på sängen. Det är bara han hemma, Adrian äter middag borta. Jag lägger mig på honom, stoppar in näsan mot hans hals. Hans händer är i mitt hår, över min rygg, runt min kropp. De är överallt. Det är som att min hud skriker efter honom.
Och min kind mot hans bröstkorg, hans haka mot min hjässa. Han letar restaurang till vår helg i Köpenhamn som väntar runt hörnet. Jag tittar med ett öga tills det inte går att hålla tillbaka längre. Blundar och dåsar bort, fladdrar iväg, fortfarande med hans fingrar i mitt hår.
Fantastisk känsla det där. När man bara är jättenära att man knapp vet var man själv slutar och den andra börjar.
SvaraRaderaSå fantastisk!
Radera