Kaffe och DN i sängen i nästan en timme, sedan rostat bröd och te och andra halvan av tidningen vid köksbordet. En borste genom håret, en gnutta make up och svarta byxor och vinröd tröja. Svarta boots och grå kavaj, sedan ut. En man vid min sida, min man. Promenerar på gator vi aldrig gått på tidigare, hittar in i butiker vi aldrig hittat tidigare, dricker kaffe under en höstsol som kastar sina bleka strålar på oss.
Och nu, nu har vi hittat hem igen. Solen har försvunnit in bakom tunga moln. Himlen är alldeles mörk, som om den hotar med undergång. Eller åtminstone ett rejält oväder. Jag hoppas på det sista, vill att det ska ösa ner från himlen där jag sitter i min soffa med ljus på bordet och kaffe och chokladpraliner inom räckhåll. Vi ska jobba någon liten timme, sedan har min man viskat löften om sushi och öl som belöning. Lagom tills dess vore det fint om mitt fiktiva oväder har dragit förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar