Adrian var hos sin pappa i helgen. När han kom hem var han
brydd och funderande, för hans pappas flickvän hade gjort en ganska omfattande bröstförstoring.
Förutom de uppenbara frågorna, som vad man egentligen stoppar in i brösten, så
var han undrande till varför det är så viktigt med stora bröst att man väljer
att skära i sig och stoppa in grejer under huden.
Och här tappar jag bort orden. Säger att det är viktigt att
varje människa själv bestämmer över sin kropp, kvinna som man. Att om hon känner
att det är viktigt för henne att göra operationen så har ingen annan någon rätt
att ställa sig frågande eller kritisera hennes beslut. Vi bestämmer själva över
våra kroppar. Jag säger att det är viktigt att komma ihåg, att varje individ
bestämmer över sin egen kropp.
Samtidigt säger jag att det inte finns något värde i
storleken på en kvinnas bröst. Bröst är bröst, de är fina oavsett om hur de ser
ut. Det finns stora, det finns små. Det finns de som hänger, det finns de som
sitter lite högre upp. Det finns de som inte ens är lika stora, men de är
alldeles perfekta ändå. Det finns inget värde i hur brösten ser ut.
Men han är klok och han säger att jag måste ha fel, för
någon har ju valt att operera sig till större bröst. Alltså finns det ett värde
i det. Och det är här jag tappar bort orden, för jag inser att jag säger
emot mig själv. Han har ju rätt och jag hatar samhället för det. Så jag sa att
jag behöver samla mina tankar lite och att vi ska fortsätta prata om ämnet
ikväll, men jag vet inte vad jag ska säga.
Hjälp mig, ni är så kloka. Jag vill inte att han ska placera
ett värde i utseendet på en kvinnas (eller mans) kropp, men det har ju
samhället redan gjort åt honom. Samtidigt bestämmer vi ju över våra egna kroppar. Det är
så sanslöst viktigt att han förstår att han bestämmer över sin egen kropp och hur
den ska se ut, men kanske ännu viktigare att han förstår att han inte har att göra med hur
någon annans kropp ser ut.
Hur gör jag det?
Spontant tror jag att din kloka son redan förstår just det du vill att han ska förstå, annars hade han inte ifrågasatt varför hon gjort som hon gjort, eller ifrågasatt ditt svar om att det inte finns någon värdering i brösts storlek. Men så bra att ni har den här konversationen! Ja, du fick helt enkelt inte ett bra svar av mig, men kanske lite lugn ändå!? kram
SvaraRaderaVilken klok son du har! Jag tanker att det kanske ar en ide att tala om hur vi alla fods utan fordommar men om man hela tiden hor ifran omgivningen att man ska se ut och vara pa ett visst satt sa tror man tillslut pa det.. och kanske vava in media och kompistryck i det? Svart men bra amne att tala om!
SvaraRaderaHm. "Alla kroppar är lika mycket värda, oavsett hur de ser ut och hur de fungerar. Men alla människor tycker inte så. Vissa tycker att en viss typ kropp är finare än andra typer. Vi kan inte ändra någon annans åsikt men jag hoppas (helt ärligt) att du fortsätter se alla kroppar som fina." /MariaOE
SvaraRaderaHåller med Linnea. Viktigaste är väl att få honom att växa upp till en icke dömande individ, med empati och förståelse för folks livsval, oavsett om man håller med om de eller inte (undantaget det uppenbara, folk som väljer att skada andra, såklart).
SvaraRaderajag tror man kan säga "precis som det är".
SvaraRaderadvs (tror jag): många tycker/tror att det är mer kvinnligt att tex ha stora bröst, vara på ett särskilt sätt (inte ta så mycket plats, ta mer hand om hemmet än män, alltid vara sminkade och snygga). så är det naturligtvis inte. samtidigt har alla rätt att se ut och vara på precis det sätt de vill, även om det råkar falla inom denna tro att kvinnor och män ska vara på ett särskilt sätt.
jag tycker adrian låter så vettig som redan ifrågasätter, han fattar nog det dubbla i det!
Jag tycker att det är svårt att förklara för mina barn varför jag rakar mig på kroppen när deras pappa inte gör det. Så jag gör det aldrig när de ser. Helt annan nivå på det, men ändå samma grundproblem.
SvaraRaderaVarför känner jag ett större behov att alternera mitt utseende än vad Nils gör? Eller ... varför känner gruppen kvinnligt kodade personer större behov att lägga pengar tid och kraft på att förändra sina utseenden i så mycket högre grad än manligt kodade personer?
Du och jag vet ju att det beror på normer som säger till oss att äldre män kan anses ha en "fårad charm" och stå som modeller för någon himla parfym hur grågamla de än är, medan kvinnor blir förbrukade när de börjar se äldre ut och kan då på sin höjd vara modeller för ett företag som gör ett himla nummer av att de använder en äldre modell. För kvinnor är det av yttersta vikt att hålla sig släta, rosiga och spänstiga i varje del av kroppen för att fortfarande vara attraktiva och till viss del anställningsbara och inflytelserika (fast vad gäller det sistnämnda får man bara vara normsnygg till en viss gräns och om man går över den gränsen tappar man inflytande, det är en slippery slope, det här).
Samtidigt är det givetvis inget fel i att hålla på med sitt utseende. Alla ska få göra precis som de vill med sina egna kroppar. Men. När det är en sådan otrolig diskrepans mellan hur mycket pengar och kraft en grupp lägger ner jämfört med en annan grupp så är det svårt att försvara normaliseringen av till exempel skönhetsingrepp, tycker jag. Som i Kakan Hermanssons pod "Under huden". I senaste avsnittet får gästen beröm för att hon ser så sjukt fräsch ut "för att vara 50" och får beröm för att hon ser ut så utan att göra ingrepp. Varpå gästen säger att "nä, jag har inte gjort något. Förutom vanlig skönhetsvård som laserbehandlingar, IPL, dermapen osv". "Och just det ja, botox också!"
Det har liksom blivit så normalt med laser- och sprutbehandlingar och kemisk peeling att det inte ens räknas.
Det tycker jag är problematiskt. För det är ju bara kvinnor som gör det (generalisering, men du fattar). Det problematiseras för lite att det bara är kvinnor som diskuterar vilken behandling man kan göra på lunchen utan att det syns för mycket så att man "slipper ta en vecka ledigt för att läka i ansiktet".
Oj, vad långt det här blev. Jag vet inte ens om jag kan låta det mynna ut i ett tips, för jag tycker själv att det är så svårt.
Men så här: jag har bestämt mig för att förklara det som det är, när jag känner att Bo är mogen för det. Att det tyvärr (så himla milt ord i sammanhanget) finns en könsmaktsordning och olika normer och att det inte är konstigt att det påverkar oss. Att vi inte ska klandra den som faller för trycket och opererar sig. Men att det är viktigt att fundera kring varför strukturerna ser ut som de gör, varför vissa mer än andra gör vissa typer av ingrepp. Och att man själv kan försöka att inte prata om andra människors utseende så långt det bara är möjligt.
Kram