Dag trettiotvå.

Jag har gått och väntat på min mens en liten tid nu. Jag brukar nästan alltid pricka tjugonio dagar emellan, nu är det dag trettiotvå. Kroppen är full av tecken på att den snart kommer. Ömma bröst och svullen mage, oroskänsla i kroppen och ett humör som kanske inte bäst beskrivs som stabilt. Med andra ord samma tecken som vid en graviditet. Vilket ju ställer till det litegrann i min hjärna.

För jag vet att det inte spelar någon roll om jag kissar på en sticka, den kommer bara berätta för mig att jag inte är gravid. Sedan kommer mensen komma, som ett jävla brev på posten. Jag vet det redan.

Jag vet det.

Jag vet det.

Jag vet det.

För så har det alltid varit, de gånger innan som mensen dykt upp på dag trettiotvå. Ändå maler en tanke hela tiden i mitt huvud, att på söndag fyller Kim år. Tänk om jag får köpa ett litet klädesplagg, tänkt för en minimänniska, och slå in och ge honom det finaste som en kan få? Det hade varit bra fint.