Ändå skönt att vara hemma igen.

Herregud, vad det gjorde oss gott att tillbringa ett knippe dagar i skogen. Det är pittoreskt, enkelt men alldeles underbart. Att inte bara kunna ställa sig under rinnande vatten i en dusch, att istället värma bastun och fylla på med sjövatten i tanken och en balja sköljvatten. Jag älskar det. Åtminstone några dagar om året, det är så lätt att känna sig ledig då. Plus att det numera finns el, bara det är ju en vinst.

Vi var allesammans, hela familjen. Kims mamma och systrar och svåger och barn och hund. Det var känslosamt, dels för att det skulle ha varit min svärfars födelsedag i torsdags men också för att vi spenderade dagarna fyra med att rensa bland sånt som han sparat. Han var en hamstrare, min svärfar. Men mest tror jag att alla tyckte att det var himla skönt, ett sätt att bearbeta sorgen även nu när distansen till den ökat.

Plus att det känns som att vi sparkade igång sommaren med den här lilla resan? Kim och Adrian badade efter bastun flera gånger och en har kunnat skrota runt i tisha och ätit varenda måltid utomhus, samt att nya fräknar pryder min näsa. Så jäkla fint ändå.