Onsdag eftermiddag. Jag och Kim åker till sjukhuset för att se om vi kan hitta hans pappas vigselring. Den satt på hans finger när han dog och följde med honom till bårhuset. Kvällen innan har hans mamma haft panik över att hon inte har den hos sig, tänkt att den kanske ligger ensam på bårhuset i en liten plastpåse med hans namn på. Det är bara så fel.
På sjukhuset lotsas vi från avdelning till avdelning. Det är ingen som riktigt vet var den kan finnas. Till slut är det en sjuksköterska som börjar ringa runt och det visar sig att den fortfarande sitter på hans finger. Vi åker hem, utan vigselring men med en tröst i att den inte ligger ensam i en låda någonstans.
När går vi över uppfarten till hans mammas hus säger han att det skulle kunna få bli juni nu. Vi kan snabbspola lite, till att den värsta sorgen lagt sig, till att det är varmt och grönt ute, till att vår lägenhet består av flyttkartonger och vi bara är ett par stapplande steg från att äga vårt egna boende. Och jag tänker att det faktiskt vore lite fint, om vi kunde snabbspola litegrann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar