En lördag och en söndag.

Lördagen blir väldigt fin. Tio människor runt ett bord, det dricks vin och äts mat och diskussionerna rör sig mellan himmel och jord. Jag dricker päroncider, men stämningen är så himla fin och lätt att det inte gör något alls att vara den enda nyktra i sällskapet.

På kvällen kör jag oss hem, det öser ner från himlen och väglaget är hemskt. Vi blandar koncentrerad tystnad med ännu mer prat om världsläget, krig och politik. Hemma sätter vi oss i soffan, han häller upp ett glas vin till mig och diskussionen glider in på feminism. Det är så enkelt att prata med honom, vi tycker lika om det mesta men han lyckas alltid komma med en ny infallsvinkel. Jag tänker alltid ett steg längre med honom. 

Och nu har det blivit söndag, eftermiddagen kommer om någon timme glida över till kväll. Barnet har ännu inte hittat hem, han är fullt upptagen med att hänga med sina kusiner. En lasagne väntar i ugnen, kylen är fylld och hemmet rent. Ett glas rött, fötterna i soffan. Ännu några timmar kvar med helg i kroppen.