Kämpa, SJ.

Hej från ett tåg som susar fram, från den ena kusten till den andra. Om det går som det är tänkt är jag framme vid sexsnåret, men vi har precis påbörjat susandet så det vet vi inte än. SJ är ju ändå SJ.

Om planen står fast ska jag promenera förbi en Ica på väg till hotellet, köpa en wrap eller något liknande innan jag checkar in. Byta om till träningskläder och besöka hotellets eminenta gym för ett kvällspass.

Duscha i en halv evighet, äta min wrap i sängen, läsa en bok, släcka lampan vid tjugotvå och sova tio fina timmar. Äta en långsam frukost, antagligen svara på några mail och sen promenera till kunden som har sitt kontor bara runt hörnet. Livet va, hörni.

Tips, och annat skit - Lucka 5.

Lyft något riktigt jävla tungt. Gå till gymmet, kliv upp på podiet, grabba tag i en skivstång, komplettera med valfri mängd vikter och gör ett marklyft. Lyft så tungt det bara går. Vråla om det hjälper dig. Sträck ut ryggen ordentligt och håll kvar, känn att du äger vikten, känn att du äger hela jäkla världen.

Chips och dipp.

Barnet påstår att han aldrig har ätit chips och dipp. Han är sexton år gammal och säger att han aldrig har fått dippa chips. Det låter helt galet, men sanningen är att jag inte minns när jag åt chips och dipp. Det senaste svävande minnet jag har är från mina egna tonår. 

Så ikväll ska vi äta chips med dipp.

Tips, och annat skit - Lucka 4.

Koka upp en halv deciliter socker och lika mycket vatten tillsammans med en kanelstång. Låt kanelstången ligga kvar och mysa i sockerlagen medan den svalnar. Slå i en femma gin i en drinkshaker. Pressa en citron och vänd i tre centiliter i shakern och därefter samma mängd äppelmust och två centiliter kanelsockerlag. Separera en äggvita och häll ner i shakern. Skaka. Släng i ett gäng isbitar och skaka igen. 

Fyll ett tumblerglas med en stor isbit och fyll upp med innehållet i shakern. Droppa tre droppar angostura bitter i skummet. Sjunk ner i soffan, placera fötterna högt och njut av din julinspirerade Gin Sour.

En fredag i december.

Jag vaknar av alarmet klockan sex. Har sovit åtta timmar och har en bra torsdag i ryggen. Gör en arbetsuppgift som jag har skjutit framför mig i flera veckor, och så visar den sig inte ens vara särskilt svår. Vi promenerar i en stor trupp till en lunchrestaurang en bit bort. 

Samlas hela kontoret vid tre och tackar av en kollega som slutar. Minglar runt med en assiett prinsesstårta i handen, har inte pratat med så många människor på evigheter. Går till tunnelbanan men den står stilla på grund av ordningsproblem. Vakter fyller perrongen och jag tänker att jag inte behöver stanna för showen och börjar promenera hem.

Jag har min mamma i örat som berättar om min fasters släktforskning. Vet du att du har en förfäder som dog i epilepsi? säger hon. Verkligen? säger jag. Det var hundra år sen, nu finns det medicin, barnet kommer inte dö, säger hon. Jag tackar för informationen.

Det är kallt och mina strumpbyxor är tunna. Klänningen är visserligen vadlång, men vinden tar sig in via slitsen. Kommer hem till en man som gör segergester framför datorn när någonting går hans väg med det där enorma problemet. Häller upp ett glas rödvin, beställer ett par pizzor och här är vi nu.

Tips, och annat skit - Lucka 3.

Bakom den tredje lyckan gömmer sig - trumvirvel - chokladbollar! Fullproppade med protein dessutom. Köp en förpackning chokladbollssmet från Tyngre, gör en sats enligt anvisningen på förpackningen men häll i en tjejnäve havregryn och en liten skvätt kaffe. Rulla i chokladströssel för extra sötma och chokladsmak. Chokladbollarna är inte söta för fem öre, så den extra dosen behövs. 

Ät och njut och känn hur proteinet studsar rakt ut i musklerna.

Livet just nu.

Min mans jobbkris håller i sig. Han arbetar till långt in på kvällarna, sitter i möten med USA och Mexico och Irland. Jag vaknar klockan tre av att han fyller på sin att göra-lista med sånt som dykt upp i drömmarna.

Men livet består också av julmusik i hörlurar medan jag långsamt plockar hemma efter en dag på kontoret. Hyacinter som äntligen slår ut och den där doften som möter en redan i hallen. Dagens sista kopp kaffe i soffan. Hembakade pepparkakor som blivit perfekt sega. Stjärnor i fönsterna, levande ljus i höga ljusstakar, snö på trottoarerna och julgranar som väntar på sina hem i varje gathörn.

Tips, och annat skit - Lucka 2.

Julkalenderns andra lucka är fylld med livets bästa: böcker. Rachel brukar säga till när hon är färdig med en bok och be mig berätta vad hon ska läsa härnäst. Jag har gett henne titlarna nedanför och nu får ni dem, årets tio bästa böcker.

Fruarna, av Tarryn Fisher.

Järnulven, av Siri Pettersen.

Kvinnan i fönstret, av A.J Finn.

Alla blommor i Paris, av Sarah Jio. 

Glöm inte att låsa, av Elizabeth Haynes. 

Den tysta patienten, av Alex Michaelides.

Svärmodern, av Sally Hepworth.

Flickan som försvann, av Charlie Donlea.

Fem år senare, av Rebecca Serle.

Hustrun, av A.S.A Harrison.

Första december.

Min man håller upp en förpackning pepparkaksdeg. Ska vi göra pepparkakor med barnet? frågar han. Han är sexton, han kommer håna oss för att vi ens föreslår det, säger jag. Kom igen, säger han. Jag håller fram korgen och han lägger ner pepparkaksdegen.

Barnet tittar misstroget på oss när vi kommer hem. Baka pepparkakor? säger han. Han rycker på axlarna. Visst, varför inte, säger han sedan. Jag fyller botten på tre whiskyglas med mandel och russin, värmer glögg och fyller upp. 

Vi hittar inte pepparkaksformarna. Jag är inte ens säker på att vi fortfarande har några. Det är ändå roligare att göra på frihand, säger barnet och flinar.

Tips, och annat skit - Lucka 1.

För någon vecka sedan surfade jag in här för att berätta om en film och tänkte att jag också måste komma ihåg att tipsa om en bok, samtidigt som tips tre och fyra poppade upp. Tänkte att jag har tips för en hel jäkla julkalender.

Så. Välkomna till min julkalender! Tips, och annat skit. För alla älskar ju tips och råd som de inte har bett om. Jag hoppas att jag kan fylla en hel julkalender men risken finns att det hela slutar med Jag såg den här tröjan på H&M. Vi får se.

Hursomhelst är jag beroende av den här bloggen så julkalendern kommer att löpa parallellt med de vanliga inläggen, eftersom jag inte kan hålla mina tankar för mig själv. Vilket jag kanske borde fundera över, men skit samma. Mot första luckan!

Lucka 1 - Finch.

Tom Hanks spelar Finch, ensam överlevare efter att vi pajat jorden. Han lever tillsammans med sin hund och robotar som han bygger för att överleva jordens undergång.

En otroligt fin berättelse, hemsk och vacker och alldeles för sannolik. Se den. Gärna tillsammans med ett barn av den lite äldre modellen. Ta en fika efteråt och prata om filmen, det tänker jag behövs. Både att se den och att prata om den.

Vilket äventyr.

Jag bokar två nätter i Göteborg. Ensam på söndagen, tillsammans med Rachel och en jäkla massa vin på måndagen. Har kundmöten på både måndagen och tisdagen och det känns så bra att äntligen slippa ha en skärm mellan.

Jag ska ta tåget till Göteborg på söndagseftermiddagen. Äta en ensam middag, dricka ett glas vin, läsa en bok, sova alldeles ensam. Ha mitt första möte och sedan möta Rachel. Göra en kväll tillsammans och så träffa ännu en kund.

Sista måndagen i november.

Näst sista dagen av november. Dagen går i ett, jag har möte efter möte efter möte. Femton lediga minuter på hela dagen. Under ett av mötena lutar jag mig tillbaka, kommer på mig själv med att tycka om det jag gör.

Det betyder inte att jag inte är helt slut när jag kommer hem. Men så tittar jag upp och ser julstjärnorna lysa i våra fönster, ser det varmt gula ljuset stråla, och jag tänker att saker är helt okej. Åtminstone just precis nu. 

Första advent.

De midnattsblå julstjärnorna i sammet hänger i våra fönster. En vit hyacint i den mossgröna Iittalavasen på matbordet. Vita ljus i mässingsljusstakarna intill. Jag väger min röda glasgris i handen, den som är en ljuslukta och alltid står intill adventsljusstaken. Jag lägger tillbaka den i jullådan igen, låter den ligga kvar bredvid adventsljusstaken.

Jag vill ha en annorlunda jul i år. Mindre rött, mindre av allt. Inget glitter i granen, inga gnistrande kulor. Enkla, matta färger. Midnattsblått och mossgrönt, mässing och vitt. Rödvin i stora glas. Chokladtryfflar och wienernougat. Enkelt och mysigt, storslaget och fantastiskt.

Om grillkorv, rödvin och en julgran.

Jag vaknar på lördagen och känner mig, jag vet inte, jag kan inte sätta fingret på vad det är som känns. Ingenting känns lockande. Jag är inte sugen på någonting till frukost. Dricker tre koppar kaffe istället. 

Vi har gårdsstädning inför julen. Vi spenderar två timmar med att kratta löv och grilla korv. Jag har min mans gamla vinterjacka och mössa. Skämtar med grannarna, vi dricker rödvin ur plastmuggar och trängs framför värmen från elden. Klär den enorma julgranen i entrén.

De där timmarna utomhus hjälper. Tar bort det lilla skavet inombords som jag fortfarande inte kan sätta fingret på. Min man lagar pasta med räkor och chili och jag skriver det här. I fönsterna hänger julstjärnorna och imorgon är det första advent.

Nu gör vi advent.

Det lyser miljoner små ljus längs gatorna. På Birger Jarlsgatan har fasaderna prytts av glittrande rosetter och varje år tänker jag hur de är allra finast. Det är kallt och jag har rotat fram mössan och tumvantarna i skinn. Små snöflingor virvlar i luften.

Det doftar julkaffe och saffran. På Odenplan har de byggt ett miniatyrlandskap med granar. Snart kommer julgranarna att stå på rad intill Vasaparken, mellan marschaller och julgransförsäljare. Butiken mittemot spelar julmusik i sina högtalare. Jag har letat fram våra stora julstjärnor till fönsterna.

Nattliga tankar.

Jag vaknar klockan fyra av att min man tänder sängbordslampan, hämtar ett anteckningsblock och börjar skriva. Vad är det här, medeltiden? Maila dig själv som alla andra, tänker jag och borrar ner ansiktet i kudden.

Hans jobbrelaterade kris fortsätter. Behöver du åka till Irland? säger jag. Jag kan följa med. Han skakar på huvudet. Nej, vi har andra som åker, säger han. Det var synd, annars hade jag haft överseende med tända sängbordslampor klockan fyra på morgonen.

Ouch.

Jag ansluter till ett teamsmöte. Det är bara en person som hunnit ansluta före mig. Hen kommer från ett bolag som vi har förvärvat och det är första gången som vi har ett möte tillsammans. Jag presenterar mig och säger att jag har hört hens namn i olika sammanhang.

Jag kan inte påstå detsamma om dig, säger hen och jag skrattar till, säger att det inte gör något för vi är ju så många nu, men inuti tänker jag att det var ett jävligt effektivt sätt att berätta för någon att man inte är någonting alls.

Decembers roliga.

Jag fyller december med planer. Museum och bubbel med Rachel, en ensam kväll i Göteborg, en jullunch på Griffins Steakhouse med Harvey, Mike och Rachel, som alltid före jul. Planerar för en julfest och drinken före. Bokar julbord med min släkt.

Vi är snart färdiga med november, har bara det allra sista kvar och där finns ju även första advent. Stora stjärnor i fönsterna, doften av mossa och stearinljus. Jag tror att vi kan säga att vi klarade november nu.

Över dagen.

Jag promenerar in till centralstationen och kliver på tåget till den lilla staden. Kramar om mina föräldrar som står vid perrongen och väntar på mig. Vi går till caféet där jag åt min barndoms alla bakelser, beställer varsin smörgås och kaffe.

En timme senare skjutsar de mig till vårt huvudkontor. Jag tar mig genom tre möten, avslutar med en presentation. Säger att jag kan promenera till tåget och vandrar längs mina gamla gator. Åker hem igen, tillbaka till min nya stad.

Alla de jäkla.

Jag jobbar med de där jäkla serviceinstruktionerna nästan hela dagen, är två tredjedelar genom när klockan slår sjutton. Har bara gått fyratusen steg. Följer med tunnelbanan till Östermalmstorg, köper en kaffe och promenerar hem. Kommer upp i sjutusen steg. 

Rostbiffssmörgås och ett glas rödvin. Styrelsemöte via zoom. Promenerar tretusen steg, för jag har fått för mig att man måste. Öppnar datorn igen och här är jag nu, tillbaka framför de där serviceinstruktionerna.