Semlor och mintglass.

Nu är ju tiden för semlorna förbi och därmed är även mitt och Adrians årliga semmeltest över. Bäst var Lillebror på Rörstrandsgatan, men Fabrique på Odenplan var verkligen inte långt efter. Det är andra året som vi har det här lilla testet, det blir ungefär en semla i veckan under en månad eller så. Jag längtar redan till nästa år.

Hursomhelst. Det är ett himla bra sätt att umgås med mitt barn, har jag upptäckt. Att sitta böjd över varsin semla på ett café och verkligen känna smakerna. Sen utvärderar vi tillsammans och skriver våra betyg och motiveringar i mina mobilanteckningar.

Nu har jag kommit på den eminenta idén att näst ut för test är mintglass. Jag har haft en grej för mintglass i många år, sen den golvade mig en sommar när jag bodde hos min moster i USA. Det var innan glassen fanns i våra butiker och jag åt nog en liter om dagen då.

Igår hittade jag mintglass i frysdisken och det var då det slog mig, att den borde utvärderas av mig och min avkomma. Det ploppar ju upp några olika märken som gör mintglass då och då, men de kostar ju uppemot hundrafemtio kronor för en halvliter och det kan endast motiveras av ett dokumenterat test. Eller herregud, jag har ju ett lån att amortera. En hundring får vara okej, men där är tusan också taket.

Nåväl. Historien om mintglass tar sin början nu. Om det är någon som sitter på information om den bästa mintglassen så har ni en vän i mig för evigt.