Det omöjliga.

Det är så rörigt i mitt huvud just nu. Jag har saker som jag borde göra, men det finns ingen och noll motivation. Klickar fram mailen, fastnar med blicken och känner att det är mig alldeles övermäktigt att leta efter svaren till frågorna som ställs.

I vårt kök står en papperspåse med alla våra matlådor och shakes. Jag borde hitta en plats för dem i något av skåpen, men det känns för jobbigt. Det kommer ta tjugo minuter av mitt liv, men jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte.

Jag gör ju andra saker. Målar en garderob, lyssnar till kollegor som mår dåligt, checkar av punkter från dagens plan. Men det görs med en känsla av att jag egentligen inte orkar. Jag vet inte ens vad jag vill. Ena stunden vill jag lägga mig under en filt i en soffa, äta glass och gråta. Nästa stund önskar jag att jag stod på ett dansgolv med tre glas vin i kroppen och vänner intill. Men jag vill nog bara ha en kvart av inga måsten.