Om sjuka barn och lägenheter.

Jag har kanske den mysigaste tisdagsförmiddagen någonsin. Adrian ringde igår en liten bit in på dagen, sa att han kände sig febrig och dan, så vi bestämde att ses hemma en liten stund senare. Handlade te och saft, glass och apelsiner med mig hem och hängde i soffan med honom hela dagen, jag med arbetsdatorn i knäet och han med blicken på netflix.

Lämnade barnet i soffan och bröt av med lägenhetsvisningar på kvällen, älskade den här men inte den här. Vi har sprungit på nio visningar sedan förra veckan, lika många väntar i slutet av den här veckan. Vi har lärt oss att vi tycker om fastigheter från början av förra seklet mer än de från vår egen tidsepok. Att vi vill ha gamla trägolv och högt i tak och att planlösningen gärna får vara öppen mellan kök och vardagsrum, men att det inte heller gör något om den är lite knasig. Och så vet vi nu att vi föredrar innerstad före utanför tullarna.

Men tillbaka till tisdagsförmiddagen. Vi hänger i soffan, jag med min dator och det sjuka barnet med paddan. Frukostresterna står fortfarande på soffbordet, teet drar ännu i sina koppar, rumlar runt med apelsindoften i luften. Om en liten stund ska jag byta bort pyjamasen mot en kjol och stickad tröja, lämna soffan och bege mig till jobbet för ett möte. Och sen, ikväll, väntar den här. Måste bara trolla fram ett sovrum till, borde vara lätt som en plätt?