Lägenhetskärlek.

Jag börjar bli less på att springa på lägenhetsvisningar. Det är tredje visningssöndagen som ligger bakom oss nu och vi har klivit in i den fjärde veckan av att finkamma hemnet och prata med mäklare om kommande objekt, att göra visningsscheman för alla dagar i veckan utom fredag och lördag. Tack gode gud för visningsfria fredagar och lördagar.

Det hela har resulterat i att jag är kär i en lägenhet som har mycket men inte allt. Som två sovrum till exempel, men det kan enkelt ordnas genom att dela av vardagsrummet. Det skulle ge oss ett smalt men fungerande vardagsrum. Den stora nackdelen är dock att den ligger på bottenplan och jag vet inte hur mycket det skulle störa oss. En annan nackdel är att Kim inte är lika kär i den. Han har så mycket lättare att basera valet på förnuft, jag går mer på känsla.

Det finns även en lägenhet som vi båda tycker väldigt mycket om och som checkar av alla våra boxar, men den kommer nog dra förbi sexmiljonersstrecket och hamnar därmed utanför budget. Och så har vi en annan fin liten trea vars enda fel är att den inte är lägenheten som jag är kär i. Ja, jag hör ju själv, jag tittar på den med så himla orättvisa ögon. Vi ska tillbaka dit om någon timme, håll en tumme eller två för att jag blir kär är ni rara.