juni 14, 2017

Om att brinna.

Vaknar upp till nyheten om storbranden som härjar i ett höghus i London. Det är så förbryllande, att branden har kunnat sprida sig på ett sånt sätt. Det ska inte vara möjligt. En brand ska inte kunna klättra genom brandcellsgränser i ett sånt tempo, det är liksom omöjligt. Det byggnadstekniska brandskyddet måste vara något så fruktansvärt eftersatt.

Så jag vaknar upp till en onsdag med en brand som troligtvis redan har hunnit skörda sina offer. En brand som förmodligen förändrar branschen även här hos oss. Kommer till ett kontor som står tomt, minns att säljarna har konferens på vårt huvudkontor och att våra brandskyddskonsulter är ute på uppdrag. Styr mot ett café istället, tomma kontor är inget för mig. Inte idag. Idag vill jag ha människor runt mig. Följer nyhetsrapporteringen och skissar på ett delegationsdokument för brandskyddsansvar.

4 kommentarer:

  1. fy fan, så jävla läskigt. bränder är typ det jag är mest rädd för! att inte kunna ta sig ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Våra flerbostadshus är byggda så att varje lägenhet är en egen brandcellsgräns och varje lägenhetsdörr ska vara en branddörr. Det innebär i teorin att det ska kunna brinna mot dörren i trettio minuter (standard, kan även vara 15 eller 60 minuter) utan att branden tar sig genom. På den tiden hinner räddningstjänsten komma och inleda släckning och utrymning. Så du är relativt säker även om du inte kan ta dig ut för egen räkning. :) Och lova att du aldrig går ut i ett rökfyllt trapphus, då tar röken dig inom några sekunder.

      Radera
    2. Tack for att du skrev det har, Christel. Det fick mitt oroliga hjarta att bli lite lugnare. Trots att jag bor I UK. Jag blir glad at att Sveriges regler verkar vara sa bra som jag trodde, och hoppas att UK fattar att aven manniskor som bor I hoghus ar varda att bo sakert. Och pa ett egoistiskt plan ar jag glad att jag bor I hus har. Sa sjukt hemsk den har handelsen ar, och sa onodig.

      Radera