Balansen.

Jag är i obalans. Jag vet inte om det beror på att det känns som att jag stoppar in mer i mitt förhållande än vad jag får tillbaka. Eller om det är för att mitt barn åker till sin pappa en hel månad idag. Kanske är det för att min chef inte har tiden att stötta mig så som jag hade behövt just nu. Det kan även vara att det stressar mig att jag inte hinner sköta jobb och barn och hem och relation så att alla delar mår lika bra. Så att alla får lika mycket av mig.

Eller om det kanske är allt sammanslaget.

Det jag vet är att jag inte orkar hålla skenet uppe. Att Kim vid två tillfällen igår undrade om allt verkligen är som det ska och att jag gav honom ett jadå som svar, för att jag inte orkade säga som det faktiskt är. Att jag efter jobbet bara orkade damma och dammsuga, men inte städa badrummen. Att jag skrek på mitt barn för att jag behövde upprepa mig när jag gav honom instruktioner. Och att jag precis blev osams med min chef på ett möte och sen spenderade en halvtimme gråtandes i ett konferensrum.