Med alla känslorna utanpå.

Så den där fredagen. Jag textar Kim, berättar om mötet och känslan i kroppen. Det tar två sekunder innan svaret lyser på min skärm. Vi ska få dig att må bra. Jag hinner knappt le genom tårarna innan nästa text kommer. Älskar dig! När jag kliver in genom dörren hemma är det rakt in i hans famn. Säg vad jag kan göra, ber han. Och jag säger att jag behöver det enkla, det roliga, det kravlösa. Jag känner hur han nickar mot min panna. Okej, säger han.

Och så bokar han bord på en restaurang. Det är livat och glatt och det gör underverk för mitt humör. Min hand vilar i hans på mitten av bordet. Utan att jag märker när det sker viker svedan i ögonen efter alla tårar undan, lämnar plats för en bubblande känsla i bröstkorgen. När vi trillar in genom ytterdörren är vi berusade. Av alkohol och av varandra och av alla vibrerande löften som hänger outalade i luften.

Vi sover inte många timmar, men det gör ingenting. Och sedan passerar en lördag där vi promenerar, blir hungriga och stannar till och äter, promenerar vidare och så hem. Skalar av alla kläder och ligger i sängen ett par timmar, mina ben över hans. Vi dricker cava och äter lakrits och låter våra händer vandra, ta för sig av varandra. När kvällen kommer promenerar vi igen, tills benen är helt slut efter nästan två mil i sig. 

Och så kommer en söndag och vad vill du göra idag? och jag säger att jag vill läsa min bok i solen och promenera i skuggan och vara tätt intill under ett täcke och bakom en rullgardin. Han placerar sin näsa där min hals går över och blir rygg, mumlar mot min hud att han tycker om när jag är enkel och kravlös. Och det gör jag också. Det gör jag också.