Onsdag morgon. Jag kliver upp ur sängen och slår smalbenet i en byrålåda. Svär över hans oförmåga att stänga efter sig. Knäpper på kaffebryggaren och ramlar in på badrummet. Han sitter med sin dator i soffan, planerar sin dag. Jag placerar en kopp kaffe bredvid honom, han vänder upp ansiktet för en puss. Jag sväljer irritationen tillsammans med kaffet, försöker glömma bort det ömma smalbenet.
Tänker att jag ska starta en tvätt innan jag går. I tvättkorgen ligger hans tröja som han hade på sig till och från gymmet igår. Den är ren. Jag fiskar upp den och blir stående, vrålar inombords. Den luktar fortfarande tvättmedel. Han går förbi, stannar upp, backar. Jag säger ingenting alls men han läser irritationen i mitt ansikte. Hoppsan, hamnade den i tvättkorgen? säger han och norpar tröjan från mina händer. Ler sitt oskyldiga leende. Och jag vill bara kasta något jävligt hårt på honom.
När vi skiljs åt frågar han om jag kan handla till middagen på väg hem. Jag nickar i tystnad. Fast inombords skriker jag tillbaka. Svär långa ramsor åt honom, säger att han för fan också kan handla. Och det som är så sorgligt är att jag ibland tänker på hur han skulle reagera om jag dog. Fast jag tänker aldrig på att han skulle vara ledsen för att jag är borta, utan jag tänker på allt det som jag gör som han inte ser. Så medveten han skulle bli om det. Undrar om han skulle ångra att han inte uppskattade det medans jag levde.
Fast jag tycker att jag inte ska behöva dö för att det ska ske.
Hu! Sluta göra de där sakerna? Jag har slutat! Upptäckte att det är någon annan som gör dem då. Så skönt ju.
SvaraRaderaJapp, vet. Tänker säkert femton gånger om dagen att jag ska sluta göra allt. Det är bara det att jag hatar stök och skit. Vill ha det rent, kanske renare än de flesta, och det känns inte helt rimligt att kräva samma pedanteri från honom. Men ja, du har rätt. (Samt att jag måste inse att lite skit i hörnen faktiskt inte gör något).
RaderaTror det är det som är tricket. Har alltid haft SÅ städat, sen flyttade vi ihop och ja... Vi har olika idéer helt enkelt. Jag rensar ALDRIG skåp och det gör han väldigt ofta, jag blir tokig av dammtussar och disk och det blir inte han.
RaderaHar bara slutat bry mig så jävla mycket. Är ej värt att vara mamma till en 38-åring. Han har förvisso aldrig förväntat sig det heller.
Men jag tänker att du kan säga rakt ut också att han fan får skärpa sig. Det är inte bara du som ska kompromissa.