Ärligt.

Jag har gjort det som jag så sällan gör. Dricker ett glas vin på restaurangen som alltid får mina besök på torsdagskvällar när Adrian tränar, men den här kvällen korkar jag upp en flaska när jag kommer hem också. Häller upp ett glas och tar med mig till soffan. Kim sitter där, framför sin arbetsdator. Det är tredje kvällen i rad han spenderar framför den.

Det är ingen osanning att jag känner mig bortprioriterad. Det är en jättesanning. Samtidigt vet jag hur det är att ha kraven hängandes över sig, känner igen hans känsla av att bara vilja bli färdig. Den rationella delen av mig vill underlätta och hjälpa och leka förstående fru.

Den andra delen vill att han ska ta tag i mig. Knäppa upp min skjorta, låta läpparna leka mot min hals. Jag vill bli förförd, hänförd. Berusad. Känna att jag är allt och lite till. Eller bara tillräckligt. Men han sitter framför sin dator och jag häller upp kvällens tredje glas vin.