Först kommer Adrian hem. Står plötsligt där i hallen och ler mot mig, ger mig en snabb kram. Hans hår luktar rök. Lovar att jag inte har tjuvrökt, vi har grillat korv säger han och fnissar lite. Jag fnissar tillbaka. Sedan kommer Kim hem. Han har en kylväska fylld med ost med sig, ölglas från Iittala och ett solkysst ansikte.
De duschar en efter en, barnet hoppar i säng och somnar med näsan ner i en bok. Vi står i köket, plockar från kylväskan in i kylskåpet, pratar om helgen som varit. Sedan är kylväskan tom och alla hans kläder ligger i tvättkorgen och vi står där på köksgolvet. Han ler trött mot mig, öppnar sina armar och jag glider in. Det är så jäkla skönt att vara där. Det är som att jag landar varje gång han håller om mig.
Och våra kroppar är så trötta men de visar så tydligt vad de vill ha. Vaknar till liv i varandras närhet. Och det är ögonblickligt och det är snabbt och vi är så nära som det bara går. Det är lika mycket kroppsligt som att det är själsligt. Det är ett behov. Jag är ett behov, han är ett behov. Jag vaknar senare på natten, han ligger tätt bakom. Jag känner hans andetag mot min axel och jag tänker att jag aldrig skulle vilja vara någon annanstans än där jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar