Dagarna går så fort. Det känns som att mitt liv består av att dricka kaffe och sitta i möten och prata i telefon och springa mellan hem och jobb och mataffär, tvätta och städa och vattna blommor och sedan är det plötsligt helg igen och en kan pusta ut på kökssoffan med ett glas vin och säga saker som gud vad skönt att bara vara.
Jag sitter på den där kökssoffan nu också, dricker det där kaffet. Kom hem från jobbet och såg alla mail som hade trillat in under de fyrtiofem minuter som jag spenderade på tunnelbanan och kände mig tvungen att öppna datorn igen. Smattrar på tangenterna i takt med regnet mot rutan. Lyssnar på ljuden från mig och från regnet, tycker om hur det långsamt börjar skymma bortom köksfönstret och hur alla lampor ännu är släckta här inne. Älskar ljuset det ger. Det där matta, ni vet, lite trötta men ändå hoppfulla.
Det är lite som jag. Men nu, nu en liten stund av lugn och ro innan de två männen i huset trillar in genom ytterdörren, innan mat ska lagas och golv städas och kläder strykas och hår tvättas. Livet alltså. Hatar hur det rullar på, älskar hur det rullar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar