Jag har smugits in i det här nya på jobbfronten. Framför allt för att det största jag gör just nu, det som tar upp allra mest tid, är utvecklingen av ett webbaserat system för våra kunder. Ett system som min nya chef är produktägare till. Version ett gjorde jag i våras, version två gör jag nu. Så det här med att jobba tillsammans kan vi ju redan. Vi kan varandra. Och under nästa vecka kommer jag briefas om två nya projekt med samma förfarande, han äger och jag driver, och jag tror att vi kommer kunna göra det så jävla bra.
Jag får väldigt mycket spelrum när jag jobbar med honom. Kan nästan känna dag för dag hur jag utvecklas, både som person och i arbetet. Som i morse, surfade runt efter 404-sidor för att kunna ta fram ett förslag till våra systemarkitekter och det kan kanske hända att jag skenade lite, lite för mycket i min iver. Men istället för att pekpinna så svarade han Åh, ninjan!. (Ja, jag presenterade ett förslag med en ninja som snodde sidan.) Spelrum, som sagt. Jag antar att han vet att jag hittar en lagom nivå, till sist. Så skönt med män som fungerar på det viset.
Samtidigt som jag känner den här nykicken i arbetet letar vi lägenhet i Stockholm och varje sekund hemma pratar vi om var vi vill bo, hur vi vill bo. Vill vi bo i hus eller lägenhet? Kan vi vara radhusmänniskor? Alltså, åh. Jag känner att livet leker ganska fint just nu. Det finns så väldigt mycket fint som väntar. Att Kims läkare ringde i måndags och informerade om hans hjärta gjorde inte heller saken värre. Det har troligtvis varit en infektion i hjärtat (efter att han tränat förkyld) som gjorde honom dålig, men sedan har han fått en medicin som han aldrig skulle ha fått, som har gjort hjärtat svagt. Så nu är det hej då till medicinen och dags att börja träna igen, och med fortsatta kontroller på sjukhuset. Om någon månad borde han vara bra. Vi ska bara skynda långsamt.
Jag säger ju det, livet känns fint. Och fan vad jag hoppas att jag inte jinxar nu.
För övrigt tror jag inte att vi är radhusmänniskor.
vad skönt att höra att det är på bättring med hjärtat!
SvaraRaderaradhusmänniska vet jag inte om jag är heller. gäller att ha bra grannar i så fall! :)
Åh, vad härligt att höra! Så himla mycket fina nyheter idag. Först läste jag hos minahistorier om hennes promenad igår och sen hos Den där om Jenny om arbetssökande som lyckas och nu det här. Blir helt hoppfull för livet.
SvaraRaderaMen åh vad härligt att allt bara är bra! Radhus är min värsta mardröm när det kommer till boendeformer, men det kan säkert va kul och härligt det med beroende på vad det är för folk runt omkring.
SvaraRaderaStämmer in i jubelkören!!! Så härligt att allt verkar trilla på plats! Och nä, ska man bo i radhus måste man nog först spana in vilka som kommer vara ens grannar... jag är inte någon radhusmänniska, får stora skälvan vid blotta tanken! Gott det där med hjärtat! Allt annat kan man ju justera om det skulle vara så att det råkar bli lite galet! =) kram
SvaraRadera