Igår fördrev jag tiden på Mälarsjukhuset. Efter tre månaders väntetid var det äntligen dags för Kims hjärtundersökning. Jag tycker att det är jävligt fel att en man som i vanliga fall är fullt frisk ska behöva vänta i tre månader på att få veta varför hans hjärta plötsligt slutat fungera som det ska.
Snart vet vi förhoppningsvis. Läkarna satt mest och hummade med rynkade pannor och sade ingenting alls. Men det får de ju inte heller, det är meningen att informationen ska komma från vårdcentralens läkare.
Igår somnade jag i soffan framför Aktuellt, vaknade inte ens när Kim forslade in mig till sovrummet. Har således sovit tio timmar inatt men känner mig fortfarande lika hopplöst trött som igår kväll. Frusen och trött. Som att jag håller på att bli sjuk. Kanske är sånt som timmar i ett väntrum på ett sjukhus gör med en?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar