Vaknar till en tisdag när världen fortfarande är vit. Jag har tre visningar bokade, men överallt står det om hur snön lamslagit kollektivtrafiken. Jag bestämmer mig för att inte ens försöka. Klär mig varmt i min uniform för de kommande fyra månaderna: tjocka strumpbyxor, stickad klänning och sockor i bootsen.
Promenerar genom Hagaparken och det är så sagolikt vackert. Tittar på en lokal som tickar i alla boxar men inte får mitt hjärta att smälta. Korsar kyrkogården på väg till nästa visning, sicksackar mellan snödrivor och nedfallna grenar. Under dagens sista visning hittar jag min drömlokal. Jag är dock inte säker på att min VD tycker att den kommer med en drömprislapp.
Dimper in på närmaste Fabrique för varm choklad och en saffransbulle, för jag har promenerat nittontusen steg och lyssnat, nickat, pratat oavbrutet hela dagen. Orkar inte fiska upp datorn, lyssnar inte på någonting, låter mobilen ligga intill med skärmen nedåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar