Jag säger till Rachel att vi behöver en kalasfylla. Mm, säger hon. Det brukar vara toppen när man mår som du. Jag nickar. Perfekt för någon så labil som jag, fast det är nog bäst om du tar min telefon, säger jag.
Men jag tänker att det är vad jag behöver. Att få dricka ett glas vin och sminka mig i hundra år, klä mig i något som gör mig snyggare än jag egentligen är, sitta mittemot en vän och inte tänka på morgondagen. Men att hon har min telefon i sin väska för två glas vin och jag tar inte ansvar för något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar