Jag har en ny blus instoppad i mina blå jeans. Den är himmelsblå, vid och skir. En tunn spetsbehå under. Alla mina lager är tunna och spröda och även om det inte syns så gör det något med mig, känslan av det florstunna mot huden.
Det är bara jag och min chef på vårt kontor. Det är sista halvtimmen och han frågar om jag tittade på Mello och jag skakar på huvudet. Så han spelar upp bidragen och så går en halvtimme när ingen av oss orkar jobba och vi lyssnar på halvdålig musik istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar