Vaknar till en tisdag. Det är dagen då barnet slutar sjuan. Kramar honom hej då när han går. Ett par timmar senare möts vi i klassrummet, det är vi och alla hans klasskamrater och femton föräldrar. På katedern står sju förpackningar tårtbottnar, ett tiotal olika fyllningar och lika många toppings. Mentorerna delar in oss i lag och så är tårttävlingen igång.
Min sons lag vinner för snyggast tårta och han skiner som en sol när alla applåderar. Efter tävlingen ska tårtorna ätas upp. Det är marängbottnar och marsipan, choklad och nonstop, jordgubbar och godisar. Sockerruset sitter i ett par timmar. Efteråt får han en kram och jag hans betygskuvert, sen försvinner han iväg med sina kompisar.
Jag promenerar in i nästa stadsdel, till en anställningsintervju. Den känns som att den går bra. Det är ett jobb som jag skulle tycka var väldigt roligt, men egentligen har jag inte helt rätt bakgrund och mitt löneanspråk är lite högre än vad de har tänkt sig, så jag vågar inte hoppas. Fast jag har inte heller släppt hoppet helt, tanken är lite för fin för det.
Barnet är borta hela dagen, spelar shuffleboard och äter sushi och hänger hemma hos en klasskompis. När han till sist trillar in hemma så har han en ny kompis med sig, en kompis till en kompis. Vännen är så artig, tackar för maten tre gånger och ursäktar sig när han lämnar matbordet för att svara när hans pappa ringer. Vi tittar på varandra, jag och min man, viskar kan vi behålla honom? till barnet. Han fnissar och säger att vi inte är särskilt kloka.
Håller tummarna!
SvaraRadera❤️
Radera