juni 03, 2019

Om att hoppet iallafall finns kvar.

Så jag åt den där brunchen med min man igår, sen skrev jag ett meddelande i en gruppchatt. Ledsen men jag är så förkyld, kan inte dricka något vin idag. Promenerade hem och la mig på soffan och somnade. Vaknade tre timmar senare, ännu inte mindre förkyld.

Så jag gjorde samma sak idag, skrev ett mail till vår föreläsare om att jag skulle missa dagen. Har således legat på soffan med arbetsdatorn på magen och arbetat i det stilla. Såna där riktigt tråkiga och enkla uppgifter som man vanligtvis drar sig för. Idag kändes de lagom.

Fast idag var sista föreläsningen och efteråt ska hela klassen ut och äta. Det stör mig lite att jag missar det, men vad tusan. Jag är sjuk och ansvarsfull. Men imorgon ska det vara tjugotre grader och jag har en ny klänning och kommer må som en prinsessa då, för nu ska jag stänga ner allt vad arbete heter och lägga mig i sängen och läsa en bok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar