Mitt i ett rus.

Fredag morgon. När jag sitter i bilen på väg till jobbet plingar det till i mobilen. Det är min chef. Kan du vara i gamla stan klockan tio? Jag behöver din hjärna. Jag svarar att jag kan det, vänder runt och parkerar bilen hemma igen, promenerar in till Stortorget där han väntar. Sedan följer de två kanske roligaste timmarna som jag spenderat på ett möte. Vi träffar ett företag som arbetar med att skapa miljöer i Virtual Reality. Vi får testa olika miljöer och brainstormar om hur det kan passa i vår bransch och verksamhet.

När vi kliver ut på gatan igen kryllar det av människor. Luften doftar av korv. Vi kryssar fram längs gamla stans kullerstensgator och jag älskar det. Jag får så mycket energi av alla de där människorna, av att inte ha ett arbete där jag sitter instängd på ett kontor, av att få träffa så mycket nya människor, av att få byta erfarenheter, av att lära mig nya saker.

Sedan promenerar jag hem igen och jag fastnar i ett sådant lyckorus. Ett sånt där som bubblar upp genom magen och försvinner ut i kroppens alla vrår, fyller en fullständigt. Tänk att det här är mitt! Tänk att jag bor här, tänk att jag gör det jag gör om dagarna, tänk att jag har alla de här fantastiska människorna runt omkring mig. En glömmer ju bort det så ofta, att värdesätta det en har. Jag har haft tur.