Vaknade tidigt och bestämde mig för att jobba hemifrån på förmiddagen. Jag får aldrig så mycket gjort som när jag kan vakna, smyga upp och koka kaffe och krypa tillbaka ner i sängen med min dator i knät. Svara på mail, återkoppla med nya sammanställningar, boka möten, bocka av saker. Flyttade mig från sängen till soffan och bytte ut kaffet till te vid niosnåret och jobbade vidare ett par timmar till. Älskar att jobba i tystnad.
Och nu sitter jag här, på jobbet. Promenerade in vid lunch och damp ner i min favoritfåtölj, som numera även är min arbetsplats på grund av någon nyutvecklad fobi mot mitt kontorsrum. Jag vill ju vara mitt i allt, där det händer, i en mjuk fåtölj med datorn i knät och telefonen bredvid. Äter gårdagens kvarglömda kanelbullar som om det inte finns någon morgondag. Dricker kaffe på samma sätt.
Ikväll kommer en kollega och hennes man över på en kopp kaffe och något sött. Det vore fint om de visade sig vara ett par att umgås med. Vi känner ju egentligen ingen här i Stockholm på en sådan basis att man liksom hänger, förutom Kims systrar då. Och dem i all ära, men det vore fint med en lite större umgängeskrets. Människor som man klickar med. Som man kan träffa över en middag eller en öl. Det där otvungna sällskapet. Jag saknar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar