Jag tycker så mycket om våra tidiga morgnar. Att se min son sitta vid köksbordet, ett ensamt ljus i den runda klongljusstaken, mörker utanför det höga köksfönstret. Grannarna snett ovanför oss, på andra sidan innergården, som tänder lampan, händer i luften när tröjor dras på. Kvinnan mittemot oss dammar i deras fönster, lyfter lampor och krukor och torkar. Hennes man provar skjortor. Jag får för mig att föräldrar ska komma på middag. I huset lite längre bort, bortom vår innergård, sitter någon vid köksbordet i skenet från fladdrande ljus.
Jag undrar hur det ser ut i vårt fönster. Det svaga skenet från den svarta kartellampan i taket, alla gröna växter på fönsterbrädan. Ett barn vid köksbordet med en skål flingor framför sig. En kvinna i morgonrock som dricker kaffe och stryker en blus, en man som kommer in i köket och ler trött och lojt sträcker på sig, drar på en t-shirt till pyjamasbyxorna. Kramar henne bakifrån, placerar en puss i nacken, tar en klunk ur hennes kaffemugg.
Det är som att vi delar små hemligheter, vi som delar innergård. Delar små stunder av varandras liv, genom en ruta. Vänjer sig vid varandras små rörelser på andra sidan, fast att vi egentligen aldrig tittar. Det är fint.
Älskar faktiskt tidiga morgnar, just den där känslan.
SvaraRadera