oktober 20, 2016

Jag är nog bara rädd för att vara en bov.

Han var glad när han kom hem igår. Hade gått en promenad efter sin timme hos terapeuten och svängt förbi bolaget och fiskat upp ny öl till vår finölshylla. Vad de än pratar om så verkar det ju fungera, det får honom att må bättre. Och oavsett vad de säger om mig och vår relation så verkar han alltid uppskatta mig mer efter deras sessioner.

Egentligen vet jag orsaken till mitt obehag, även om det inte är vackert och inte helt enkelt att erkänna. Det är för att jag inte har någon kontroll över deras samtal. Jag vet att vi har olika uppfattningar om det som vi har gått genom, jag vet att om han bara berättar hur han har tolkat saker så framstår jag inte som någon sympatisk människa. Jag vill vara där och jag vill belysa hur jag har känt, hur jag har upplevt honom, hur han har behandlat mig. Men det är ju inte vad deras samtal ska handla om. Det ska handla om honom, hans upplevelser, hans uppfattning, hans känslor. Om honom.

Även om jag framstår som en bov. Men det är ju en bov som han verkar älska. Ändå. Och vi kanske inte är där vi var för två eller fyra eller sex år sedan, om man skulle gradera vår lycka, men tamejfan om vi inte är på väg tillbaka dit. Jag tror att vi är på väg tillbaka dit.

5 kommentarer:

  1. Åh men alla vettiga människor, och särskilt psykologer som träffar så många personer, vet ju att det alltid finns en till sida.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och jag får en känsla av att hon är väldigt bra på att vrida om saker så att han ser det från den andra sidan också.

      Radera
  2. Tänkte precis säga detsamma. Hen vet absolut att han bara ger sin del av sanningen och om det hjälper så är det ju positivt. Om han dessutom verkar mer kär när han kommer hem så kan det ju inte vara så hemskt. Tänker att han förmodligen säger hur han har uppfattat något du har gjort. Psykologen frågar då varför han känner så och efter diskussion kommer de fram till att du nog menade så här istället...osv. Det är min erfarenhet från när jag gick i terapi, man fick definitivt inte medhåll alltid utan ifrågasattes i sina tankar vilket är super - då vaknar man upp och inser att det finns fler sätt att se saker på. Kram M

    SvaraRadera
  3. Jag älskar att du skriver igen.

    SvaraRadera