Sankt Eriksplan.

Så ringer förvaltaren. Hon berättar att den andra familjen har tackat ja till lägenheten. Det som ju skulle bli vår lägenhet. Jag blir så himla ledsen, hade redan inrett den i mitt huvud. Förälskat mig i trägolven och takhöjden. Men så visar det sig att det finns en annan lägenhet, en med tre rum och kök, fördelade på lite mer än hundra kvadrat.

Vi tittar på den. Det är en vacker fastighet, byggd 1924. Trägolven är nog original. Köket är nytt, lite tokigt och trångt, men kan nog bli väldigt fint. Badrummen är nyrenoverade. Lägenheten är helt knasig i utformningen, byggd runt trapphuset. Ena väggen i köket är rund. Man går liksom runt rummen för att komma in och vidare.

Vi säger ja på studs. Ett par timmar senare kommer hyresavtalet på mailen. Det är så sjukt. Adressen är Sankt Eriksplan. Jag är lite rädd för att uppfostra en elvaåring så centralt. Är så van vid att kunna släppa honom lös i vår lilla stadsdel i vår lilla stad. Det kommer bli annorlunda efter den första september. Då kommer vi bo mitt i Vasastan.

Så himla häftigt. Tänk att det löste sig till slut ändå.