Tjugo i nio trillar jag in innanför vår dörr. Ger en sovande son en puss på pannan, kramar min man. Skalar av strumpbyxor och klänning, drar bara på en mjuk morgonrock. Två av mammas hjärntumörsalvedon och sen bara ge sig hän åt smärtan. Renbäddad säng och mjuka kuddar och en liten, liten sovmorgon imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar