God morgon, världen.

Måndag igen. Veckorna går verkligen bara runt, runt. Tidig morgon på kontoret, utanför fönstret lättar mörkret. På mitt bord en stor kopp te, i mina öron Adeles nya album. Jag har sjuttio mail kvar från förra veckan att läsa och tre möten att förbereda, men jag tänker också hinna äta en pepparkaka eller två och sitta och snurra i snurrfåtöljerna i fikarummet.

Vi har haft en sån där jobbig helg, tre dagar i djupaste depressionshelvetet. Han mår så dåligt, jag mår så dåligt. Det finns nog ingenting jag kan göra för att göra allt bra, bara vänta. Vänta, vänta, vänta. Vänta ut honom, finnas där. Men åh, vad det tär.