Det känns lite vemodigt.

Det är fredag morgon och sista dagen på min semester. Jag ligger i sängen, ryggen vilar mot kuddar och huvudet mot den mjuka sänggaveln. Jag dricker kaffe och vill inte gå upp. Inte än. Utanför mitt sovrumsfönster är himlen grå. Alldeles nyss kom Adrian in och kröp ner under mitt täcke och undrade vad vi ska göra idag. Jag föreslog en utflykt, men han vrålade från under täcket att han inte pallar fler slott. Jag tänker mig frukost på ett gårdscafé istället och sen svepa fram med bilen längs vägarna på den sörmländska landsbyggden. Tänker att det vore ett fint sätt att avsluta den här semestern.