Drömmar.

Det är lördagskväll, någon timme innan solen ska gå ner. Jag ligger i soffan med en tidning i händerna, min son vilar sitt huvud mot min mage och tittar på något på Netflix.
- Kom, vi går ut och går, säger Kim.
Adrian skakar nekande på huvudet, säger att han hellre vill krypa ner i sängen och läsa sin nya Kalle Anka-tidning. Vi stoppar om honom och låser och går. Ute blåser det, men det är svala vindar. Jag har på mig en lång kofta, den når ner till vaderna. Vinden fångar den, drar den bakåt. I skuggan ser det ut som att jag bär en mantel. Jag gillar det.
Jag sneglar på min tysta, starka man. Han ser det och fångar min hand i sin.
- Vad tänker du på? frågar han.
- På vad jag skulle göra om vi hade obegränsat med pengar, svarar jag.
- Vad skulle du göra då?
- Jag skulle köpa en liten lokal och låta platsbygga vackra bokhyllor från golv till tak och så skulle jag fylla hyllorna med gamla, dammiga böcker. Jag skulle ha en liten caféhörna, utbudet skulle inte vara särskilt stort, men det som skulle finnas skulle vara det bästa. Hembakat, förstås. Och så skulle det finnas en plats som bara var min, med ett stort skrivbord. Gammalt, kanske i valnötsträ. Ja, valnötsträ. Där skulle jag sitta och skriva på min roman när andan föll på. Och så skulle jag sälja böcker och fika med mina kunder och så skulle vi prata om sånt som vi läst.
- Skulle någon hjälpa dig i bokhandeln, så att vi kan resa då och då? För jag hade nog velat spendera tre veckor i Frankrike under sommaren i så fall. Och kanske nån vecka i alperna över julen.
- Ja, då hade vi hyrt hus i Frankrike på somrarna. Jag hade åkt runt på slingrande vägar och tittat på slott och du hade tittat på touren, och så hade vi sammanstrålat på kvällarna och druckit rödvin och pratat om vad vi upplevt. Jag hade burit hatt förstås, och åkt någon gammal cabriolet och du hade cyklat på en gammal hipstercykel.
- Och ibland hade du följt med mig och kollat på touren och jag hade följt med dig och tittat på slott.
- Självklart.
Vi faller i tystnad. Vi når fram till en liten park, ett gäng ungdomar spelar beachvolleyboll.
- Men vad hade du jobbat med då, om lönen inte spelade någon roll? frågar  jag.
- Åh, jag vet inte. Det där med arbete intresserar mig inte särskilt, säger han.
Han ljuger, men jag säger ingenting om det. Han älskar att arbeta.
Vi blir tysta igen. Det är behagligt, med ljudet av våra steg mot asfalten och sommaren som virvlar genom luften.