Sensommaren

Jag tror att sommaren drar sin sista suck just nu. I luften har en friskhet smugit sig in, även om värmen fortfarande finns i solen. Jag klär mig i linneshorts och en stor skjorta både lördag och söndag, men tänker att det nog är sista gången för i år.

Men det är inte höst heller, inte än. Sensommar, tror jag att den kallas, tiden mellan augusti och september.  När man börjar längta efter att luften blir hög och krispig, när löven långsamt byter färg, när en tjock tröja behövs på kvällarna, när rotsakerna smakar fantastiskt, när man är sugen på plommontarte och vaniljglass, när man river i mandelmassa i äppelpajen.

Fredagskänslan

Ligger i sängen på morgonen och ser på instagram att sommaren fortfarande pågår. Det visste jag, det är bara en enda kväll som jag spenderat på soffan den här veckan, den som var igår och det var efter ett starkt behov av att se The hunger games efter att ha läst ut den första boken.

Men tydligen räckte den där enda kvällen inomhus för att längta ut. Min man verkar känna samma sak, för på morgonen föreslår han en kväll ute. Middag, drink och en konsert under Kulturfestivalen som pågår. Jag längtar efter bara ben, en tjock stickad tröja och ballerinas. Och bubbel, jag längtar framför allt efter bubbel.  

För alltid hans

Jag snurrar mellan alla mina bästa sommarklänningar om dagarna, steamar dem och hänger på rad över barnets garderobsdörrar i väntan på sin dag. På måndag kommer han hem, då är sommarjobbet slut och hans rum ska packas ner. Om två veckor kör vi honom och hans flyttlådor till Malmö.

Vi tittar på lösningar med inbyggda garderober, vi letar bäddfåtölj och skrivbord, vi tittar på färger till väggarna. Barnets rum ska bli kontor, förvaring och gästrum, allt i ett. Jag undrar hur länge vi kommer benämna det som barnets rum istället för kontoret. Säkert för alltid.

Livet just nu

Vi tar oss ut efter maten, promenerar långsamt på gator som ännu inte blivit mörka, betraktar skymningen som hänger i luften vid tjugoett. Trottoarerna kantas av runda bord, vinglas och människor. Höstterminen har börjat men sommaren har inte gett upp.

Jag presenterar idéer och får gehör, jag sitter i workshops och planeringsmöten, jag är produktiv från morgon till kväll. Jag byter om när jag kommer hem, till långa svepande klänningar, drar stickade tröjor över huvudet när kvällsluften och promenaderna lockar. Jag läser en halvtimme i sängen innan jag släcker lampan, vaknar enkelt halv sju.

Första dagen, andra halvan

Fönstret ovanför köksbänken står vidöppet, jag hackar saker på en skärbräda framför det öppna fönstret, det puttrar i en gryta på spisen. Min man kommer hem, häller upp varsitt glas vin åt oss, stearinljusen fladdrar på matbordet medan vi äter.

Lägger oss på soffan när köket är rent, jag med en bok, han med surfplattan. Hans fötter trasslar in sig i mina. Fnissar när klockan bara är halv nio och vi redan är helt slut, längtar till sängen, säger bara en timme till.

Vecka trettiotre

Måndag. Klockan ringer halv sju men det är inte svårt att vakna. Dricker kaffe i sängen, går upp, kokar ägg och mer kaffe. Äter en rostmacka med jordnötssmör. Klänningen hänger nystruken på en galge i bokhyllan. Sminkar mig och kammar håret. Kliver i höga klackar för första gången på evigheter.

Jag hälsas med ett litet jubel när jag kliver in på kontoret. Alla är glada, folk skrattar och pratar i munnen på varandra. Upptäcker tjugo över tolv att jag råkat jobba in på lunchen. Tar hissen ner till gymmet, spenderar fem kilometer på en crosstrainer, äter en linssoppa när jag är tillbaka framför datorn.

Eftermiddagen flyger bort, försvinner in i mail och möten och samtal. Nu närmar sig klockan fem och jag skriver det här. Ska snart stänga av datorn för nu, promenera förbi mataffären och sedan hemåt. Laga mat tillsammans med min man, göra mig en måndagskväll.

Det bästa

Det bästa med Gdansk var att sminka mig igen. Att spendera en mindre evighet framför badrumsspegeln, iförd underkläder i siden och spets, att dutta och smörja och pensla, långsamt dricka minibarsbubbel, känna förväntan inför kvällen.

Att klä sig i fladdrande klänningar efter en semester fokuserad på motion och vila, nästan alltid i cykelbyxor och en av min mans för stora t-shirtar, att stoppa fötterna i nätta sandaler istället för tofflor och sneakers.

Om att vara hemma och redo

Jag sitter på ett café, tillbaka i Stockholm, tillbaka framför datorn. Det är semesterns nästsista dag, helgen borträknad, men jag kunde inte slita mig längre. Det är för mycket tankar i huvudet som måste få rinna ut genom fingrarna, jag måste se om de är lika vettiga i svart mot vitt som de är i mitt huvud.

Jag har saknat det här. Saknat att sitta framför datorn med kaffe och vatten intill, att låta hjärnan jobba, att tänka och fundera och formulera och skriva. Jag har saknat det. Längtat tillbaka till det.

Samma fast i Gdansk

Imorgon åker vi till Gdansk. Vi googlade var vi kan promenera på vackra gamla gator utan att avlida i värmedöden och google berättade att Gdansk var svaret. Så imorgon åker vi dit. När vi kommer hem är det till semesterns sista skälvande dagar.

Jag planerar att inte ha tid för något dagligt bloggande, ska vara strängt upptagen med att lära mig saker, upptäcka saker, äta saker, dricka saker. Ja, precis samma som hemma i Stockholm, fast i Gdansk.

Om att acceptera läget

Jag har slutat kämpa emot tankarna på jobbet. Det var en orättvis kamp som jag aldrig kunde vinna, så jag accepterade jobbfunderingarna. Lät insikten om hur jag vill bygga upp vår centrala kundservice fladdra ner och in i mig när jag stod och strök en tröja.

Drog ut sladden till strykjärnet, startade datorn och skrev ner allting i ett mail till mig själv. Nu längtar jag till den tolfte augusti, till att jag får öppna det där mailet som en liten present till mig själv, börja dra i alla trådar, låta hjärnan börja arbeta, låta den löpa fritt.

En perfekt liten stund

Det är sen kväll. Jag sitter i soffans hörn, på armstödet står ett glas whisky, mitt hår är fortfarande blött efter duschen. Min man står framför spisen och lagar vår middag, en kantarellpasta, trots att himlen mörknat.

Jag läser Bonjour tristesse. Formuleringarna är djärva och vackra. De känns lika mycket som spriten, träffar hårt i bröstkorgen, dröjer sig kvar som en värme under huden. När vi har ätit tar min man soffhörnet. Jag sitter bredvid, huvudet mot hans axel och boken vinklad så att skenet från stearinljuset träffar sidorna.

Sommarsällskapet

Min följeslagare den här sommaren är Linda Castillos bokserie om polisen Kate Burkholder. Det är en ny författare för mig och jag tror inte att hennes böcker har funnits översatta till svenska innan. 

Nu har min bokapp fem av böckerna i serien, dock bara som ljudböcker men eftersom ingenting är så mycket sommar som tummade pocketböcker köpte jag de i fysiskt format också och har varvat att läsa och lyssna.

Nu är jag på den femte boken och kommer snart utveckla panik över hur jag får tag på resterande böcker. Jag tror att det finns väldigt många fler nämligen. Böckerna har rätt komponenter i en bra sammansättning: lite kärlek, mycket polisarbete och en amish-twist som har lärt mig saker jag tidigare inte visste.

Kroppen och hjärnan

Jag har haft semester i två veckor nu och behöver hela tiden stoppa min hjärna från att vandra in på jobbet. Den irrar sig hela tiden dit, in i tankar och funderingar, försöker hitta lösningar på frågor som lyftes under våren men lades på hösten att lösa.

Det är som om min hjärna har varvat ner, vilat och nu är redo igen. Den förstår inte att vi inte är där ännu, att vi har två veckor kvar att vara lediga, att vi ska vila lite till. Jobbet får vänta, semester pågår.

Jag gör mitt bästa, ligger på en filt i Hagaparken, dricker fördrinkar innan middagen, har picknickar, är uppe sent och sover länge, äter evighetsluncher på uteserveringar, sörplar iskaffe på varma trottoarer. Min kropp har semester, men hjärnan är inte övertygad.

Ett sommarminne

Vi åt lunch tillsammans med mina föräldrar på en golfklubb i en liten stad, kanske bara en by, placerad mellan den lilla staden som de bor i och den stora staden som är våran. Min man läste högt från google att staden/byn har sjutusen invånare. Sjutusen invånare och en fin golfbana med en pärla till restaurang.

Efter någon timme tog vi tåget hem igen och mina föräldrar tåg husbilen söderut. Det var ett bra sätt att umgås. Solen sken på oss, utsikten var fantastisk, maten mycket god. Dessutom tog vi oss genom lunchen helt fria från dålig stämning. Det var fint.

Förändringar

En konstig sak som hände efter att barnet flyttade hemifrån var att vi bytte platser vid matbordet. Vi har haft samma placeringar i alla år, men så en dag låg det saker på bordet där vi brukar sitta så min man dukade på andra sidan bordet.

Nu sitter jag där barnet brukade sitta. Det är mysigt att sitta där, på platsen där mitt barn brukar finnas. Jag har gjort det sedan dess. Tror att jag kommer fortsätta sitta där.

Känslorna två veckor in

Klockan är aldrig innan tjugoett när vi äter middag nuförtiden. Jag har börjat tända stearinljuset som står i sin mässingsljusstake på matbordet sent på kvällarna. Vi äter nästan alltid lunch ute någonstans.

Vi vaknar aldrig innan nio. Lämnar aldrig sängen före tio, inte för annat än att hämta kaffe. Jag vet aldrig riktigt vilken dag det är, tror att det är lördag hela tiden. Det känns som att sommaren har pågått för alltid.

Och så gick en dag

Torsdag. Svart kjol och vit luftig skjorta. Väderprognosen fortsätter lova regn, men det faller aldrig något. Vi tar oss ut vid elva. Min man har gjort en lista i google maps med sjuttioelva stopp, samtliga second hand-butiker.

Åker till söder, promenerar genom små affärer, äter lunch på Mormors dumplings. Beställer in ett fat wok och en skål dumplings och delar broderligt på små assietter. Fortsätter vandra i butiker, pausar för mjukglass på Pärlans, väljer violkolasås och lakritsgranulat. 

Min man konstaterar att han vill ha champagne, vi handlar det och rödpang och varsin köttbit, promenerar hem, kliver genom dörren prick sju timmar efter att vi gick ut genom den. Han klyftar potatis, gör en tomatsallad, vispar ihop en bea, steker köttet.

Jag sitter i soffan med barnet på skype. Han vill gå genom allt som han behöver när han flyttar hemifrån. Han lägger allting i en varukorg på Ikea och trycker på köp med ett darrigt andetag. Jag tar emot ett glas champagne och suckar med samma darr på rösten.

Att titta tillbaka

I telefonens bildarkiv kan man klicka på personerna som oftast fastnar på bild och så får man upp alla bilder på den personen. Häromdagen klickade jag på bilden på barnet och sedan fastnade jag, bläddrandes mellan bilderna på honom från åren som gått.

Det är mest bilder tagna i stunden, sekunder som förevigats från dagar där livet pågår. Man ser i hans ögon att han är lycklig. Jag inser det när jag tittar på bilderna av honom, att det finns en lycka i ögonen, i leendet, i den avslappande kroppen.

Jag slår så ofta på mig själv mentalt för att jag inte varit mer, inte varit bättre som förälder, men så tittar jag på de där bilderna och jag vet inte, kanske har jag varit tillräcklig ändå.

En semestertisdag

Väderprognosen sa att det skulle regna hela dagen, men det var bara lur. Det grå täcket på himlen brast, släppte fram knalligt blått, vitt och gult. Solen puttade upp temperaturen till tjugofem. Spenderar första halvan av dagen klädd för träning i sportstrumpor, cykelbyxor och t-shirt, andra halvan i en kort klänning.

Läser och lyssnar på Tretton av Steve Cavanagh och det är så bra att det är svårt att slita sig. Fortsätter rensa i skåpen, tar vid där vi blev klara igår. I hallen står fyra nya kartonger att lämna till Myrorna. Släpar oss fram till tiotusen steg på trottoarer som dallrar i sommarvärme. Häller upp ett glas rosévin, tar fram lax från frysen, skriver det här.

Prylar, böcker och hygien

Barnet har varit hemma idag. Vi har rensat bland hans prylar, gått till återvinningen med nittio procent och packat ner resten i flyttkartonger. Nu har vi bara alla hans böcker kvar men det får vänta till en annan dag, för det är många böcker och de kommer göra ont att skiljas från.

Vi hade även en lektion i vikten av att byta handdukar och bädda rent i sängen ofta, minst en gång i veckan. En kille - samt även hans säng - som luktar illa är en deal breaker, han faller bort direkt. Tack för lektionen, sa min son helt oironiskt när jag hade raljerat färdigt.