Hermione och Harry

Vi tittar på klipp från Harry Potter för att sätta mig in i Hermione innan min AW. Jag säger att det kan vara det mysigaste jag sett på länge. Frågar barnet om vi kan se om alla filmerna trots att vi redan sett dem när han var tio-tolv och jag läste alla böckerna i julas och han säkert har läst dem hundra gånger under sina tonår.

Han säger nej, aldrig i livet, vi är för gamla, vi kommer bara tycka att det är fånigt. Men så går jag på AW:n och kommer hem igen och barnet gräddar våfflor och säger att vi kanske bara ska slå på första filmen, att vi alltid kan stänga av om det är för barnsligt.

Han gör sig en hög våfflor medan jag byter om till pyjamas och tvättar bort sminket, sen startar vi den första filmen, säger att vi bara ska se en timme och sen sova, resten kan vi ta imorgon om vi vill.

En timme senare tvingar vi oss att stänga av, att spara resten till morgondagen, klockan är för sen. Vi har suttit med fånleenden, blivit tagna av gamla minnen och hur fint det fortfarande är.