Vi åt lunch idag, barnet och jag, sedan drog han tillbaka till sin pappa. Det var ungefär det jag fick av honom de här dagarna: en middag, en lunch och en glass. Jag ska inte klaga, han har haft kul med sina kompisar.
En av dem, hans äldsta tjejkompis, grät när han berättade att han flyttar till Malmö i augusti. Det är mycket vemod i de där kropparna just nu. Glädje och vemod, allting samtidigt, känslor överallt, hela tiden.
Imorgon startar ännu en lång serie arbetsdagar för barnet. Vi ska mötas halvvägs, i Uppsala, för middag någon dag nästa vecka. Det är också ett fint sätt att umgås. I höst får vi väl träffas i Jönköping eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar