Jag kliver in på kontoret på torsdagsmorgonen. Hon sitter redan vid sitt skrivbord. Jag har en idé, säger hon. Ska vi springa Lidingöloppet tillsammans? Min första reaktion är att skratta. Min andra reaktion är att säga nej. Min tredje reaktion låter ja men vad fan.
Vi bestämmer att vi ska börja träna tillsammans på luncherna, ta med springskorna och träningskläderna till jobbet och springa när det fortfarande är ljust och när energin finns kvar. När jag kommer hem från jobbet byter jag om direkt, snörar på springskorna och ger mig ut. Måste se om jag ens har det i mig. Springer två kilometer och vill dö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar