mars 18, 2024

Och så en måndagsrapport

Måndag klockan 17:11. Jag tror att jag är sist kvar. På skrivbordet ligger ett påskägg som mitt team från den lilla staden gav mig idag. Jag har spridit godispapper över hela skrivbordet för nu är klockan 17:12 och hungern har slagit till.

De var här idag, mina tjejer som arbetar på vårt kontor i den lilla staden. Dök upp i förmiddags alldeles fina i sina kavajer. Jag tvingade hit dem eftersom en fotograf skulle ta porträttbilder på alla på huvudkontoret och alla i hela världen förtjänar en proffsbild.

Nu ska jag knyta min trenchcoat över den svarta kostymen, dra på skinnhandskar och sätta på solglasögonen och njuta av dagens sista solstrålar. Unna mig en take away-kaffe när jag promenerar hem. Det känns som en bra dag för det.

mars 15, 2024

Fredagsrapporten - mest om barnet idag

Det är mitten på mars, det är fredag, det är barnets studentskiva. Ikväll startar det som mycket möjligt kan bli en av hans livs bästa festperioder. Han är ingen festprisse, min son, men han är ändå försiktigt nyfiken. 

Kvällens kläder hänger redo på hans garderobsdörr. Det är en tredelad kostym, för de har tema "Filmkaraktärer" och han ska gå som snubben i Kingsman. Paraplyet han ska bära pryds dock av loggan på mitt företag, vilket nästan gör outfiten lite bättre.

Det är en stor dag, en början på något nytt.

mars 14, 2024

Här kom våren

Det är andra torsdagen i mars och tio grader där ute. Mina strumpbyxor är 40 den och jag har loafers, kort kjol med en tisha instoppad och kavaj. Trenchcoat och halsduk virad tre varv när jag promenerar till och från kontoret.

Idag ser jag ut som våren. Idag känner jag mig som våren.

mars 13, 2024

Ensam hemma

Jag jobbar hemifrån idag. Har teamsmöten hela dagen, från början till slut. Min man är på kontoret och barnet är i skolan så jag har lägenheten för mig själv. Det har jag nästan aldrig. Det känns fint att vara ensam.

Jag spenderar hela dagen vid matbordet, varvar att ha kaffe och te i mina nya koppar, alltid bubbelvatten intill. Pluggar i ljudbok (Iron Flame, uppföljaren till måndagens boktips) i öronen och promenerar på lunchen. Köper tulpaner och en sallad. 

Skriver det här i resterna av ett möte som slutade tidigt. Det enda som hörs är ljudet av mina fingrar mot tangenterna. Det är behagligt. Tilltalande. Ibland är tystnad underskattat.

mars 12, 2024

Dagen, morgondagen

Solen värmer i korta glimtar. Handskarna ligger i väskan när jag promenerar hem från jobbet, nu behövs de bara på morgonen. I veckan ska det bli tio grader varmt. Det har blivit dags att ha solglasögon redo i väskan, jag hade behövt dem idag. 

Jag har varit i den lilla staden. Haft medarbetarsamtal, fast jag hann bara två av de tre planerade för vi har alltid så mycket att prata om. Det tredje samtalet planerade vi om till måndag. Om varje medarbetarsamtal tar lika lång tid som de två första har jag tjugo timmars samtal framför mig de kommande veckorna. Jag är redan utmattad, två samtal in.

Nu sitter jag i sängen, iförd min mans alldeles för stora t-shirt och håret fortfarande fuktigt efter duschen. Jag längtar till kaffet imorgonbitti. Efter att arbeta från matbordet hela dagen, köpa nya blommor på lunchen, att dricka te ut mina nya, tunna glaskoppar. 

mars 11, 2024

Två tips från mig till er

En helg har kommit och gått och jag har gjort två saker: läst bok och sett film. Jag har gjort andra saker också som absolut var fina, men dessa båda aktiviteter var fantastiska. Låt mig därför tipsa vidare.

Boken heter Fourth Wing, är skriven av Rebecca Yaros och genren är fantasy. Jag brukar inte läsa fantasy särskilt ofta (fast jag insåg nu att jag älskat varenda en av de få fantasyböckerna som jag har läst) och jag är helt såld. Jag älskar allt med den, till och med drakarna. Jag brukar inte se mig själv som en person som läser böcker med drakar, än mindre en person som ÄLSKAR böcker med drakar.

Filmen då? Poor things. En så konstig, förbryllande, vacker och obekväm film. Storyn, kläderna, omgivningen, filmatiseringen, skådespelet: allting är fantastiskt. Helt jävla fantastiskt. Jag vet att vi bara är i mars, men jag tror att det kan vara årets bästa film.

mars 08, 2024

En marsfredag

Jag höll mitt första månadsmöte för min nya avdelning idag. Det gick bra, var mycket skratt och en lätt stämning. Jag hade inte trott att det skulle bli något annat egentligen, men ändå var det som om något lättade inom mig efteråt.

Kanske för att det var veckans sista möte och för att det har varit en lång och intensiv vecka. Nu ska jag ta helg. Köpa en flaska rödpang och en bukett blommor och promenera hem, byta om till leggings och en mjuk skjorta, långsamt städa lägenheten och starta en ragu att bjuda mina föräldrar på imorgon. Njuta av att bara vara hemma.

mars 07, 2024

Lägesrapport

Jag kom hem för en liten stund sedan, efter en dag på Göteborgskontoret och en tågresa innehållandes ett trasigt tåg och ett tågbyte. Min man satte ett glas vin i handen på mig innan jag ens hunnit lämna hallen och barnet slevade upp en indisk gryta.

Nu sitter jag i sängen med vinglaset på sängbordet och datorn på benen. Min man sitter vid skrivbordet framför sovrumsfönstret och spelar gitarr och barnet sitter vid matbordet och skriver ett gammalt högskoleprov. 

Blommorna i vasen på matbordet har vissnat och jag längtar efter att promenera hem från kontoret imorgon med famnen full av vin och blommor. Det är min målbild just nu, under denna sista kvällstimme av arbete.

mars 06, 2024

Ett dygn i Göteborg

Jag sitter i en hotellsäng i Göteborg. I badrummet hänger min baddräkt på tork efter en timme genom hotellpoolen. Jag har ett gäng mail att svara på och en sammanställning att skriva ihop till våra regionchefer.

Imorgon ska jag träffa en av mina nya medarbetare. Vi har ett viktigt uppdrag, hon och jag: att göra en genomlysning av hur våra sex regioner arbetar administrativt. Vi vet att de regioner som går bäst är de vars admin är navet i leveransorganisationen. Vi behöver förstå varför de andra regionerna inte arbetar så och sedan behöver vi börja förändra.

Jag har stor respekt för utmaningen. Alla är för förändringar tills det är dags att förändra sig själv. Men en regionchef ringde imorse och bad mig börja med hans region eftersom han insett att det behövs. Så vi arbetar i medvind. Iallafall i en region av sex. Det är en start, vi får se det som en start. Vara glada för det lilla.

mars 05, 2024

Det roliga och pauserna från det roliga

Jag har så väldigt roligt om dagarna. Det händer saker hela tiden, konstanta möten om saker som ska utvecklas, saker som ska göras, saker som ska lösas. Det är dialoger med höga chefer och med utförare, det är stora penseldrag och det är detaljer.

Det är arbetsluncher, snabba drinkar med kollegor efter jobbet, intensiva träningspass för att rensa skallen. Det är familjen runt middagsbordet och franskalektionen i sängen sent på kvällen. Franskalektion i Duolingo alltså, det var ingen omskrivning för sex.

Idag hade jag bara en mötesfri timme i kalendern: timmen över lunch. Matsalen var full med folk och jag kände att jag behövde tystnaden, lugnet, att ingen tittade på mig, att ingen behövde något från mig. Så jag smet in i vilorummet med min lunch och lyssnade på ljudbok en halvtimme och åt utan stress. 

Det var fint, mitt i allt det roliga.

mars 04, 2024

Det är nu det händer, nu det vänder

Det är mars, det är måndag. Solen skiner, nästan alla trottoarer mellan kontoret och lägenheten är sopade och i eftermiddag ska vi dricka vin på kontoret. Det finns en öppnad box kvar sedan vår förra AW och tydligen blir den dålig om vi inte dricker upp den. Det kan vara mitt bästa slags vindrickande: möte till sjutton, ett långsamt glas fram till arton och sedan hem till familjen och middagen.

Jag har en klänning som inte är stickad, tunna strumpbyxor och loafers. Ett nytt läppstift och en jacka som lämnades öppen på promenaden på väg tillbaka från lunchen. Samt vårkänslor, jag har tusen miljoner vårkänslor.

mars 01, 2024

Nästa steg på den berömda stegen, eller nåt

Idag blir jag chef för hela vår centrala administration. Det är min tredje befordran under loppet av ett år och den kommer från ingenstans. Någon säger under ett chefsmöte att det vore bra om hela vår admin samordnas under en person och alla tittar på mig.

Så planer skissas fram, presentationer hålls, fackliga förhandlingar genomförs. En dag nämner min chef i förbifarten att han har höjt min lön med fjorton procent. I måndags informerades berörda medarbetare och för en stund sedan gick informationen ut brett.

Nu har jag tio personer direkt under mig, varav en är chef över fyra egna personer, och en decentraliserad organisation med tjugo medarbetare vars arbetssätt jag ska uppfinna och implementera. Det ska bli skoj.

februari 29, 2024

Så lätt att behaga

Jag fick en uppenbarelse i duschen igårkväll. Det var arbetsrelaterat så inte särskilt spännande för någon annan än mig och möjligtvis min chef. Det var en arbetsuppgift som gäckat mig i snart två månader, legat olöst i bakhuvudet med känslan av att jag måste hitta den saknade pusselbiten.

Igår trillade den ned och på plats. Blev så ivrig att jag struntade i den andra schamponeringen och fuskade med tvålen för att hinna ut och skriva ner idén innan den försvann. Nu har den dessutom fått en nattsömn och känns fortfarande lika bra. Tänk vad livet leker ibland va.

februari 28, 2024

Bara trottoarer och ljusstrimmor på himlen

Äntligen sopas trottoarerna. Mina höga klackar slår mot marken, en strimma ljus dröjer sig kvar på himlen när arbetsdagen når sitt slut. En flaska rött trängs med datorfodralet i famnen på vägen hem. Lagar mat, dricker en sista kopp kaffe medan vinet luftas.

Barnet är borta hela vecka, det är bara vi hemma, bara jag och min man. Det är en inblick i hur livet kommer vara om ett halvår när barnet läser på universitetet. Det är ett nytt slags liv, ett bra liv vad det verkar.

februari 27, 2024

Sista tisdagen i februari

Livet var lite jobbigt igår, av olika anledningar, men idag känns det bättre. Ligger på dagbädden i vilorummet med datorn på magen och pratar med Julia, trött efter lunchens löptur och mätt efter att ha kastat i mig mat på de sju minuter som blev över.

Skriver långa listor med saker som behöver göras och lägger in i kalendern när de ska ske. Bokar resor till den lilla staden och till Göteborg. Har en utmaning som hänger över mig, den kommer med en liten gnutta nervositet men allra mest spänning.

Då och då dyker teamsmeddelanden från min man upp på skärmen. Han skriver små vardagliga saker, som att han pratat med hotellet i Barcelona, om vilket vin han vill dricka ikväll, ska han eller jag laga mat? Små saker, fina saker, saker som får mig att le.

februari 26, 2024

Dagen, och livet, i tre stycken

Måndag igen. Barnet åkte till sin pappa igår, han ska vara där hela sportlovsveckan. Vi har bokat en timme varje dag för att ses på teams och plugga högskoleprov tillsammans. Man märker på honom att det börjar tära på honom, detta eviga pluggande.

Jag har varit i den lilla staden idag. Det var veckans första av två dagar, på fredag ska jag tillbaka. Det är hemliga möten mest hela tiden just nu. Jag vet inte varför jag är kryptisk här, där ingen som (jag tror) känner mig läser, men jag vågar inte skriva saker i svart på vitt ännu.

Om en stund rullar tåget in i Stockholm. Jag lyssnar på ljudbok, Inget av det här är sant av Lisa Jewell. Ljuset har precis vikt hädan från himlen, men något har förändrats, det finns ett löfte om vår i luften. Jag längtar hem till soffan, till att skala av strumpbyxor och behå, att sjunka ner i tystnad, att göra ingenting för en timme eller två.

februari 23, 2024

Rapport från en minut i livet

Fredag. Tulpanerna spretar långt över matbordet, vräker sig ur sin vas. Det ensamma stearinljuset i mässingsljusstaken intill är dammigt salviagrönt. En solkatt snirklar sig på trägolvet. På köksbänken står en rödvinsflaska och väntar på kvällen.  

Jag dränkte ett kilo kycklingvingar i coca cola och chiliflakes imorse. Snart ska jag steka dem i en het chilisås, servera på en bädd av ris och toppa med sesamfrön och salladslök. Öppna den där vinaren, tända ljusen, ta fredagskväll.

februari 22, 2024

Hitåt, ditåt, framåt

Som min hjärna har fått arbeta idag. Placerats i situationer som uppstått ur tomma intet, tvära kast och nya lösningar som snabbt behöver tänkas fram. Vi befinner oss dock på ett bra ställe, bolaget och jag, med en bred tillåtelse att testa oss fram.

Kul dag, ändå. Jag vet inte om jag kommer sova som en stock eller inte alls inatt, det blir antingen eller.

februari 21, 2024

Förlåt min ytlighet

Onsdag. Svarta vida byxor, en kort stickad svart klänning, höga klackar. Jag har ruvat på kombinationen länge men inte vågat. Men så orkade jag inte fundera på om den innebär att jag är medelålders längre.

Jag råkade titta på en kvinna i omklädningsrummet på gymmet idag. Hon hade röd behå och leopardmönstrade stringtrosor. Jag brukar inte titta på kvinnor i omklädningsrum och tänka att de är sexiga som fan men det var exakt vad som hände idag, fast minus den sexuella kopplingen. 

En iakttagelse av en väldigt snygg kombination bara. En spännande hemlighet under jeans och grå tröja. Så nu ska jag googla leotrosor och röda behåar. Eventuellt gör det mig ännu mer medelålders men låt så vara då. 

februari 20, 2024

Kvantitet före kvalitet

Jag har ingenting att skriva om. Blogginläggen brukar alltid ta form i huvudet under dagen och rinna ut genom fingrarna när jag sitter ensam framför datorn, men inte idag. Merparten av mina blogginlägg skriver jag i ett fokusrum på kontoret. Avslutar ett möte, öppnar bloggen och spenderar fem minuter med att låta orden trilla ut.

Jag skäms noll procent över att blogga på arbetstid eftersom jag spenderar väldigt mycket fritid med att arbeta. Ibland kan jag gå från möte till möte under tio timmar och känna att jag inte har jobbat. Som om möten bara är för skojs skull. Så roliga är de ju inte ens.

Ja se där, det blev ett inlägg idag. Visserligen om absolut ingenting, men ändå.