Jag tänkte på det när jag var i den lilla staden häromdagen, att det känns som att jag är tillbaka. Hjärnan har studsat in i sin yrkesroll igen. Tankarna rör sig alltmer kring jobbfrågor. Fokuset är inte längre på barnet i varje sekund, som det var under september och oktober. Barnet mår allt bättre och jag läker tillsammans med honom.
Det är fint att hitta tillbaka till mig själv, till samtliga delar av mig själv. Det är nog bara möjligt när barnet mår bra och därför är det extra fint att vi är på väg tillbaka dit. Att vi båda två är på väg tillbaka.
<3
SvaraRadera