Jag har gått runt med en mjuk känsla i kroppen hela helgen. Jag tror att det är för att chefskonferensen ligger bakom mig. Jag bar på en oro inför den, för att sova borta, för att behöva ha jobbjaget påkopplat i ett dygn, över att inte kunna vara nära barnet.
Men det gick ju bra, precis som barnet sa att det skulle. Jag sov nästan ingenting natten som jag var borta, inte för att jag var orolig - jag visste att alla mådde bra - utan för att jag inte var hemma. Sov som en stock natten till fredagen, med min man nära intill.
Fortsatte sen att sova hela helgen, både länge på morgnarna och tidigt på kvällarna och en stund mitt på dagarna. Gav mig själv fyrtioåtta timmar av återhämtning. Det var bara barnet och jag fram till söndagskvällen och vi gjorde nästan ingenting.
Promenerade i kylan, stannade för varm choklad, läste böcker, tittade på film. Åt brunch både på lördagen och söndagen. Inledde middagarna med charkisar och avslutade med dessert. Städade lägenheten men lät det gå väldigt långsamt. Promenerade förbi julskyltningen på NK, fyllde på våra skåp med vinterdoftande tvål och honungsgula stearinljus.
Det var fyrtioåtta perfekta timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar