Vi var hos läkaren i fredags, barnet och jag. Det var dubbla besök, först hos doktorn som ansvarar för barnets medicin och sen hos kuratorn. Läkaren kom fram till att inte trappa upp medicinen, trots att barnet ligger på den lägsta dosen. Han mår så mycket bättre att läkaren inte ser behov av att öka dosen.
Gick från läkarens kontor till kuratorn som ska hjälpa honom hitta rätt i djungeln som är framtidsutsikter. Det visade sig att vi redan gör allt som hon rekommenderade och ska fortsätta utan förändringar.
Efteråt gick vi till ett café och pratade vidare. Där och då landade barnet i att han vill söka en av de utbildningar som han läst på om under veckan. Det är en högskoleutbildning till bibliotekarie som går på halvfart och som han vill kombinera med att arbeta.
Utbildningen är öppen för sen ansökan och startar i januari. I barnets drömvärld får han ett deltidsjobb innan dess, gärna som biblioteksassistent men annars inom administration, och sen adderar han halvtidsstudier till bibliotekarie och fortsätter bo hemma ytterligare ett halvår, så att vi gör allting stegvis och ökar successivt till att stå helt på egna ben.
När sockerkringlorna var uppätna och barnet plötsligt hade en framtidsplan kramades vi hejdå, han tog tåget för en helg hos sin pappa och jag gick och köpte en flaska bubbel, för det var en dag värd att fira.
Fira att han landat i en framtidsplan som gav honom glädje, fira att han ska få arbeta med böcker och fira att klassningen på hans depression nu gått från svår till mild.
Gud vad fantastiskt!!! Vad ni kämpat♥️
SvaraRaderaKanske går det att kolla om man kan vara på någon skola också, där ska ju alla ha skolbibliotek. Kanske är det fint att få vara en person som förmedlar böcker till läsgiriga barn? Min brorsdotter i Enskede har en så fin skolbibliotekarie, hon har gått från att vara livrädd för att läsa till en riktig läslus!
/jagborhär
SvaraRaderaÅh så fint! Ett stort steg!
SvaraRadera”När det är rätt känns det lätt” 💕
// Lohe