Barnet skickar länkar till dokumentärer om rymden. Jag tittar när jag dricker dagens första och andra kopp kaffe, fortfarande liggandes i sängen med min man djupt sovandes intill för extra känsla av trygghet.
Jag har alltid blivit skrämd av rymden, precis som av hav. Det är oändligheten, antar jag. Tanken på att vi är ingenting och att rymden, och haven, är enorma, djupa, mörka, att de kan dölja precis vad som helst. I rymdens fall verkligen precis vad som helst.
Nu började jag fundera på om haven också kan dölja verkligen precis vad som helst. Det borde inte kunna vandra upp en alien på stranden, men ingen kan ju säga med definitiv säkerhet vad som gömmer sig i det enorma mörka djupet. Kanske är det en portal till en annan värld i det oändliga universumet.
Nej ni ser, det här är vad som händer när jag tänker på rymden och havet. Min annars så sansade hjärna blir infantil och paranoid. Jag ska be barnet om andra dokumentärer, kanske om naturfenomen och knasiga djur. Ämnen som inte sätter min hjärna i total spinn.
Jag gillar inte heller att tänka på rymden. Rymden och döden är i samma klass för mig. Men havet tycker jag om. Jag rekommenderar dig verkligen att läsa Den lodande människan av samma som skrev Ålevangeliet. /Tove
SvaraRaderaFör mig är döden mer fascinerande än läskig, tror jag. Kanske för att vi inte vet något alls om den? Jag har nog aldrig dykt ner i tankar kring just döden (om död ja, men sällan om döden). Tack för tips, ska kika!
RaderaJag är likadan, gillar inte heller att tänka på rymdens oändlighet eller havets djup. Gillar inte ens att bada där jag inte bottnar, om man inte ser botten. Såg någon illustration/animering för några år sedan där man kunde gå längre och längre ner i havets djup och se vad som bor där. Det är inte så långt ifrån hur man tänker sig att aliens ser ut.:)
SvaraRaderaHär är den: https://neal.fun/deep-sea/
SvaraRaderaÅh läskigt!! Men kommer inte kunna hindra mig själv från att titta 😅
Radera