Om kroppar som aldrig blir svala

Varje kväll duschar jag lika kallt som när jag duschar blommorna på söndagskvällarna. Lutar pannan mot det svala kaklet medan vattnet strilar över huden. Efteråt tar jag på min sidenkimono och lägger mig på sängen, låter fläkten forsla sval luft över min nakna hud. Somnar med bara ett påslakan över kroppen.

Jag vet inte om vi har en värmebölja eller om det bara är sommaren som pågår. Jag minns aldrig den förra sommaren när den nya väl är här. Jag minns bara klänningarna som jag bar, men den här sommaren innehåller nästan inget annat än linneshorts och t-shirtar så tunna att man ser genom dem. Och tjugoåtta grader, ständigt dessa tjugoåtta grader och kroppar som aldrig blir svala.