Första lördagen i februari. Temperaturen når upp till hela sju grader. Skippar balaklava, knyter en silkessjal runt halsen, placerar en tunnstickad mössa på toppen av huvudet. Bär handskarna i ena handen. Solen sticker i ögonen, värmer genom kappan.
Och så nu: ligger på soffan klockan 16:08 och har femtontusen steg i benen. Utanför vardagsrumsfönstret är himlen fortfarande blå, ljuset har ännu inte vikt hädan.
Den här känslan, det viskande löftet om vår, gör vintern värd mödan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar