november 24, 2022

Sanningen kommer om natten.

Jag sörjer oss inte under dagarna men på nätterna, i mina drömmar, är jag ledsen. Oftast har vi redan lämnat varandra eller så är vi på väg att göra det och varje morgon vaknar jag med tyngden av drömmarna i bröstkorgen. 

Sedan startar dagen och jag går upp, spenderar mina timmar på kontoret, kommer hem och hänger med barnet, lagar mat, äter, tränar, plockar och städar, sitter med datorn i knät i soffan och skriver. Somnar till skenet från min mans excelfiler.

Han spenderar sina dagar och kvällar framför datorn i sovrummet. Går till gymmet den stund på dagen som han har en mötesfri timme, äter när han hinner, stryker en hand över min rygg när han passerar, strör trötta leenden runt sig.

Jag tror att det är det som gör att jag inte sörjer oss på dagarna. För att han fortfarande är här, han är bara inte här. Och inuti är jag ledsen av andra anledningar och det är som om jag inte kan sörja flera saker samtidigt.

Jag bara är, mitt liv tickar på, och egentligen är det inget dåligt liv. Men jag vet att det inte kan vara så här för alltid och jag antar att det är därför som jag drömmer varje natt, att det är därför drömmarna gör så ont.

6 kommentarer:

  1. Vilken makalös hjärna vi människor har....💔

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en jäkla pryl.

      Radera
  2. Förlåt för eventuellt hobbypsykologande nu. Har själv varit där du är när förhållandet jag var i gick på sparlåga och såhär i efterhand kan jag se att det alltid är lätt att romantisera det vi inte har eller fick, och lätt att hänga kvar i det när livet i övrigt mest tickar på som du skriver. Att man behöver drömma om något annat för att det man har just då inte är vad man önskar. Det onda kommer att gå över, det gör det alltid till slut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jo. Jag börjar bara bli oroad över att det tar så lång tid för det onda att gå över. Att det liksom inte blir bättre. 🥺

      Radera
    2. Kanske behövs någon form av yttre förändring för att inre förändring ska kunna ske..?

      Radera
    3. Det kanske inte känns som att det avslutades på ett bra sätt (om det nu finns något bra sätt) och att ni inte gick vidare som vänner och därför är svårt att släppa?

      Radera