Om det här med julklappar.

Alla julklappar är färdiga nu. Det blev egentligen inte särskilt mycket, Adrians mobiltelefon gick sönder för någon vecka sedan så då fick han en ny, som en tidig julklapp. En sån där svindyr historia som alla i hans klass har. Det gjorde ont att falla för trycket, men jag vet verkligen inte vilket ben jag ska stå på i den här frågan.

Så klapparna under julgranen är mest kläder och böcker, sånt som han ändå behöver, och bara ett endaste litet tv-spel. Det finns ingenting under granen till varken mig eller Kim. Ett gemensamt beslut fattat av Kim. Ja, ni hör ju. Jag argumenterade in i det längsta för att vi ska ge varandra någonting, bara något litet. Men han säger att det är bättre att lägga pengarna på något att göra tillsammans, istället för på gissningar.

Och jag köper logiken i det, men jag blir ändå ledsen. Han kan anstränga sig för att hitta saker till sina systrar och till sin mamma, men han vill inte anstränga sig för mig. Det är det som gör mig ledsen, bristen på ork att anstränga sig för att göra varandra glada. Jag skiter i presenten, det är ju tanken bakom den som jag vill åt. Bara känna att han bryr sig tillräckligt för att lägga lite tid att göra mig glad.